Helsingborgs-Posten – 5 september 1862, sida 3

du blisfver fullkomligt mild och tålig samt lofvar alt utan knot verkställa min befallning. Du skall aldrig återvända till din far, skall aldrig i ditt lif mer få se Annesley-lall. lfrån i dag heter du ej mera Arthur Ånnesley, utan John Smith, och ve och sorbannelse öfver dig, om du någonsin skulle vilja utgifva dig för en Annesleyts afkomling. Jag gifver dig tre dagars tid, att du må inprägla i minnet ditt nya namn. — Farväl så lange!? Sir Thomas och Jean lemnade fängelset. Den tunga dörren slogs tillsammans. Arthur salt bedröfvad i sitt fängelse, och förmådde ej på långe fatta det rysliga elände hans onkel så grymt beredt åt honom. IV. I djupaste mörker. Det varade långe innan Arthur någorlunda återhemtade sig från sin bestörtning. Vexlingen i hans ode skedde så plötsligt och hade kommit så helt oväntadt, att äfven en mera mognad själ än gossens, hade kunnat blifva bedofvad. Han som för få timmar sedan var den ende herrskaren i sin faders hus, som ostraffadt foljde hvarje nyck af silt osladiga lynne, var nu — en hjelplös, af hela verlden ofvergifven, misshandlad fånge, bedragen af sin närmaste slaglinge, den enda menniska kanhända, åt hvilken han skänkt silt fulla fortroende. Och huru hade han ej blifvit bedragen! All den godhet och vänlighet denne bevisat honom hade alltså endast varit en mask, ett hyckleri för att bortslita honom från hans fader och desto säkrare göra honom olycklig. Arthur svimmade, hans hjerna blef oredig och han var ej mäktig