Den 5 September. Beträffande det garibaldiska dramat upplyses af La France, att Garibaldis plan war mäl uppgjord och kunde Haft oberäkneliga följder, då han landade i Calabrien, och att han war på ett hår nära att lyckas, oaktadt Han missräknat sig på att Reggio stulle gifwa sig — en stad fom han nu mar för swag att med wåld intaga. Hans plan war, att inkafta sig i bergen, draga der tillsammans alla fina anhängare; hade han genom Aspromonte kommit wäl in på den wäg der de apeninska bergen förgrena sig till de otillgängligaste punkter, få hade han snart hun nit intaga en fast punkt i bergen och warit herre öfwer Calabrien, La Bafilifata, Terra di Bari och Terra di Otranto och gjort desfa provinser till centrum för de infurrectionella rörelser, hwilta han hoppades kunna leda ända fram till Åcapel. Man will, enligt Globe, gifwa Ratazzi och det italienska ministeriet mera än Garibaldi skuloen till den rörelse jom un börjat hota Gus ropas lugn; till och med Italiens fiender ers kinna att hufwudfrägan blifwer ännu densamma efter Garibaldis fall fom före detsamma. JItalienfia regeringen har intrasslat fig i en massa enropeista intriger och traktat efter att framkalla oroligheter i Orienten, då den borde sysselsätta fig med att solidera förhållanderna i Jtalien. Cavours ord förtjena minnas, såsom redan bes sannade, att det wäsendtliga hindret för Staliens organisation må sökas i Rom. En infändare i Times framhåller wigten af det påfliga territorum, såsom ett militäristk fotfäste, och utt få länge fejfar Napoleon häller detta territorium besatt är han och icke Victor Emanuel den werklige herrstaren i Italien. Han befräftar detta sitt påstående medelst, att beskrifwa territoriets läge, den bergiga trakten wid Tertarina, till hwars förswar en få liten trupp tyrka behöfwes, den lätta kommunicationen med Civua Vecchia. Önskan af kejsar Napoleon att beslydda pafwen, är en dlott ostensibel anledning för hans ockupation och förmodar ins., att han ide få snart skall funna förmås upphäfwa densamma. Enligt hwad fom synes af wårt telegram, rös ande det odestämda i framfarandet mot Garialdi, är antagligt, hwad ryttet förmäler, att Stor Emanuel motsätter sig Garibaldis ftälande inför domstol, hwilken skulle dömma 4Hotim till döden; men ital regeringen kommer ckså, om den amnesterar Garibaldi, att göra ig skyldig till orättwisa, ifall det bekräftas, att en utan widare omftändigheter låtit skjuta de eserterade soldater, hwilka funnos bland de fri villiga.