Helsingborgs-Posten – 18 juni 1860, sida 2

skriflvexling, genom hvilken jag mottog sländiga underrättelser rörande dig och mina barn — han dog — del enda samband som var oss emellan, dig och mig, brast sönder.? ollan sade mig ingenting rörande dig! tillade hon med en suck, : Hans dod,? återtog Stålbrand, blef en hvass törntagg i milt bröst !? Hon lal sin hand falla i hans. Hurn oulsägligt lycklig skulle jag ej nu kunna vara?, tänkte Thekla. Jag har nu bigtat mig för dig, Thekla,? återtog han, ?och måhända är det denna bigt som kommer dili hjerta att så oroligt klappa?, v-y-ej, Arthur; du har ingenting sagt mig, som nedsalt dig i mina ögon — alt fela är nenskligt, och hvad du selat det har du godtglon — mängdubbelt vodtgjort.? Han lutade sill ansigte intill hennes och såg henne djupt in I ögonen. vOaktadt mörkret, ser jag dock vid eldskenet det oroliga. uttrycket i dina ögon.? PAck, Arthur, så länge man går på jorden måste man fornimma oro — del kan ej annorlunda vara, om ej för det ena, så för det andra. Men, afbröt han lisligt, jag vill ej alt min hustru .. .? PDin hustru... Arthur, skall jag någonsin bli det ?? afbröt hon med on ton så skäraude att den liknade ett skri. väÄr det så du haller dina löften ?? svarade han med en ljungande röst och en blixt i sina ogon. Mil loste är oryggligt; men hvad betyder det, Arthur, en aning såger mig... yIIVad?