Helsingborgs-Posten – 18 juni 1860, sida 2

PAlt jag aldrig mer träder inför altaret med dig. yFSå sanni som Gud är Gud skall det ske — så vida ej döden. ..? PDöden! afbröt hon rysande. Du sade något ...? Jag vill ej höra nägra olycksbådande profetior, sade han med en blandning af allvar och omhet i rösten. ÅJag har en inbunden bok af en bibels storlek, hvilken innehåller mina anteckningar för hvar dag under dessa tretton ar; der sar du läsa min andliga menniska tydligare än jag i min berättelse kunnat framställa den. Denna bok ämnar jag skänka dig på vår andra bröllopsdag. pIivarfore ej forr 2? frågade hon rodnande. Put infall)? svarade han småleende, och återtog : )Nu år mig likasom sorr tillatet att öppna dig hvarje vrå, hvarje veck i min själ; och hade jag nu ej dig och barnen vore jag sannerligen vid återblicken på min fars antecedentia ej manga styfver värd. Det är en öfver all beskrifning bitter känsla att förlora tron på den man från sin barndom föreställt sig som ell mönster af heder, ära och allt godt; och jag anser det som en samvetspligt att göra allt hvad jag kan för Ekenkrantzka familjen — är du säker att ej vär 19-åriga dotters hjerta klappat för någon annan än hennes moder, broder och fader 2 Fader och moder ville du säga, ty modren har i hennes hjerta alltid stått tillbaka för sadren; men, tro mig, Arthur, jag har aldrig varit svartsjuk, tvärtom har det varit mig ljuft. Han tryckte hennes hand i sin. vrill svar på din fråga, återtog Thekla, kan jag tryggt säga nej. Obetydligt ummed jag känner Alma rätt sorhastar hon sig icke i bortgifvande af sill hjerta — detta exallegänge har hon haft ert kör, och om rade hjerta med sina ej ringa anspråk blir ej lätt hvarken att inkrakta eller att tillfredsstålla?. . Et hjerta har hon redan eröfrat, sade Stålbrand långsamt. Plötsligen uppgick ett ljus för Thekla. Unga Ekenkrantz ? frågade hon. Ja,; genom Professor Waldan vet jag alt han är kär i henne; men jag tillstår all jag oade större anspråk for min dotter — c hvad börd, ej hvad förmögenhet beträffar det ena är enligt min äsigt chimer och deandra eger hon nog al sig sjell. Men jac ville att min genialiska talangfulla flick. skulle blifva förenad med en man, som ; intellektuelt afseende vore hennes jemnlik Ekenkransz är en bra karl — men ingentli. ovanligt.? ? ? Ar han en bra karl, inföll Thekla så är han ovanlig nog. Deruti kan du ha rätt, svarade Stalbra . småleende; och ord ha till honom undfå mig... Stormen tilltog, och afbrytande -; sjelf sade han : Det är ett förfärligt 05 der; ja, fortsatte han, vord ha undia mig till Ekenkrantz, hvilka jag, om ha friar, anser bindande?. — Nu berättade ha: det mellan honom och Ekenkrantz anfo samtalet, då den senare reste ofler läkare. Jag var då långt ifrån någon tanke på 0 förbindelse mellan honom och Alma, och alla fall har jag ej lofvat mer än som v i min förmåga att bortgifva — öfver hand och sitt hjerta disponerar Alma sjol! Att hon, om hon gifter sig, blir en