att det är hans allwarliga föresats att wilja öfwertyga werlden i allmänbet och den tysta furstekongressen i Baden isynnerhet, om sina uppriktiga fredliga afsigter? Man fan hoppas, att denna revy också blifwit få uppfattad i Pas vis, ywarest man, enligt alla underråltelser, lägger särdeles wigt på kejsarens refa och fants mankomst med de tysla furstarna. Det är åtminstone intet twifwel OM, Att det fora wida öfwerwägande slertalet af nationalgardet i Pa ris må råknas till fransla statsvorgare, hwilfa framför andra äro intresserade af fredens npps ranballande, och det är dem kejsaren före sin afresa gifwit ett omissfånneligt bewis vå att han aktar och litar på dem. Det stall icke hels ler blifwa utan inflytande i Baden-Baden, bwars eft man wäntar kejsar Napoleons ankomst i dag eller i morgon. Underrättelsen att engelsmännen skulle vefits ta Castellamare tills Palermo blifwit utrymdt, dementeras. — Det schweitziska förbundsrådet har förökat an talet of fina många noter med en ny, hwaruti protestcras emot den fitta franska combinationen, owars wasendtliga punkier, afnändet af en liten bergsremsa till Sdwerg, ingen flotilj på Oenferfjön o. s. w., man förut känner. Schweitz fordrar naturligtwis åter få snart fom mojligi sammankallandet ar en europeisk kongress. Jtalien. Från Palermo har man ide nyare underrårs teljer. Fran Nearel heter Det, an mun befins ner sig It tor oro och Har fatt allt sitt hopp till San Martinos miaston. Det förslag van öfz werbringar, och ywilket gär ut pa, att rädda Sicilien för konungens halfbroder, grefwen af Turin, skali härleda sig från den istnamndes moder, enkedrottning Teresa, fom är eu mycket baslussam dame, och som fall hafwa mwarit jar len i regeringen jedan Ferdinand den 2:dres dod. Man will äfwenledes weta, att forslaget för Det neapolitanska ministeriet är aldeles obefant. Det äv emedlertid ide mycket troligt, att San Meartino skall syckas, att coma efter Lord Puls merstons yttrande i underbuset, den 12, bwars eft han på interpellattonen af Sheriann forklarade, att Oterrife bade afslagit ant intervenera milis tariskt, till fördel sor konungen af Neapel, att Frankriie mojligtwis ide beller wille gora det, och att den engelska regeringen, Då Sun Dire tino fom til London, amnade energiskt protes stera mot Der bardarr fom war uföfwadt i Pue lermo. Haus yarligbet lade yiterligare sitt ns nelag mor den neapolitanska regeringen I das gen, genom att tilljoga, att denna protest wal fnappast funde förhindra konung Frans srän att solja h:s beligbet päfwens exempel, att, liksom ban efter Perug:as srormande, belöna uppbojsd: mannen till de siandligheter som egt rum. Japan. Enligt eu korrespondens till Journ. des Deb. blefwo twå hollåndska taptener, Vos och Decker, förande fartygen Christian Ludvig och YHeus riette Koue, mördade å Yoko Hamas jufhwvudz gata, Söndageu den 26 Februari tl. half 8 på aftonen. Straxt forut omtalades i ett bref ar den 1 Januari att iwå ryssar blefwo mör: dade, hwilfet skulle hafwa warit af personlig hämd, hwartill ej gerningsmannen af regeringen kunnat upptäckas. Då den franske konsulns tjenare mördades påstods att han warit offer för ett misstag, och att han med fitt blod fors sonat en wåldsgerning begangen af en af hans DIET RER ET LIME LLA RADEINDTEEEET — landsmän. Åtta dagar efteråt upphörde man med berättelsen om den stackars chinesen, lifa: fom man nu upphört att omtala ryssarne. Det tyckes, säger forrespondenten, såsom skulle utländningar icke wara säkra till sina lij i Ja: pan; ty der finnes en måktigt parti fom ej styt några medel att få ef utjagade ur landct. Föle jande underrättelse bewisar det alt för flart: Kapten Vos war mild och sällskaplig. Ins gen fan omtala art han någonsin warit i delo med honom. Decker war en gammal man, som under tre dagar uppehållit sig i Japan och hade ingen annan bekamiskap derstädes, An några gamla handelswänner. Klockan war något of wer sju, då man såg båda holländarne lemna ett hotel, hwarest de hade imagit en tarflig måltid, för att göra en spatsertur; tjugo minuter derefter woro ingendera bland de lefwandes antal. En chines war ögonwittne till mordet; enligt hans förklaring, jemte hwad man fan glid sa fig till, blefwo båda faptenerna onfallna bat ifrån af 5, 6 japanesare. Ves föll till jorden säsom en slagtad ore; ett enda sabelhugg skiljde högra skuldran och halfwa bröstet från kroppen. Han lårer dödt t samma ögonblick, men blef i bofftaftig mening hackad i stycken af mördarne. Kapten Decker skulle taga till floften och hade ban warit ongre och bewåpand med revolver, hade han kanhända undgått döden, Mördarne upphunno honom först ett hundra steg från ftållet der VNos dräptes. Den gamle sjömannen gjorde front mot sina fiender och en kort strid följde. Han pårerade med sin wenstra hand, men förlorade handen just wid handleden. Han grep om sabeln med högra handen; men detta wapen, nåra nog skarpt som en ralfnif, gick twärs igenom alla fora fingrarne, hwelka oms slöto eggen. Nu försökte han återigen att fly och tilluvggalade trettio steg. TÅ angrers han för tredje gången och dödades troligen af ett hugg, fom klöf hans hufwud. Hufwudet hade sju får, alla dödliga, kroppen mar betäckt med tjugo fär, hwaraf eu, der mest fasawäckande, war öppet öfwer hela bröstet från den ena fluls dran till den andra. Klockan 8 war den blodiga nyheten utspridd öfwer hela staden och fastän man endast några minuter efter mördarne anfom till s:ället kunde intet om dem upptäckas Fastån man widtagit förhållningsreglor häremot, betwiflas att hår: stådes ide finnes något annat skydd för en fremling att lita på ån hans egna frafter. Kaptenerna begrofwos den 29 Februari. Twå krigsskepp, ett engelskt och ett ryskt, sande folk i land för at eskortera lil!kistorna. Alla innewånare i Yoka Hama båra nu revosvers. Konsulerna hafwa warnat sina landass mån att DÅ de gå ut om afmarne låta fina tjenare gå före och efter med lycktor. Alla handelstransaktioner hafwa bruina i fyra dagar. Danmard. Marinmålaren Anton Melbye har sijtl Söns dag under Lonungamotet gjort utfart till en tafla, fom skall utforas I sommar och hwarwid det moment framställes, då Swenska Konungens ångbåt passerar emellan de Danska Frigsffevpen Thetis o 9 Ex Thomas, då salut gif wes både från fartygen och fåstningen; i dafe grunden synes Helsingör. — För att jörekomma olocka wid festen på Kronborg d. 16 blef fastniagens förråd af krut transpotteradt till Köpenhamn. warit af. Ae — nn ——— iiii— —ö — Mrinistern Hall fall wara specielt inbjur den af Konung Carl XVtill lägret wid Ljungby. — Kammarherren Berling har återkommit till Köpenhamn, och skall, efter en tidnings uppgift, lida af psykisk sjukdom. Telegrammer. Hamburg d. 15. Waris d. 14. Fest i anledning af Savoys ens och Niz;as incorporation. Kejsaren häller revue öfwer nationalgarden. Jlluminationen i prwata byggnader war mindre allmän än wid segersesten efter det italienska kriget. Prinsregenten af Preussen ankom i går af ton till Baden-Baden, der fonungen af Bayern redan i Tiedags intraffat. Konungarne af Wlivtemberg oc Hannover dinväntas i efter: middag och fejjar Napolcon i afton. Redan i dag slola underhandlingar emellan de tyska fur starne ega rum. Hamburg d. 16. Åsterr. 3ett af den 15 Juni berättar utt Rechderg af den preusfi ffe gesandten bar erbällit en förflarmg angåens be aniedningen till sammankomsten i Baden, fom aflägenar ull oc med det minga twifwelsmäl. Bladet förnekar alt Östersife stulle sanda trups per till Neapel. Från Neapel ssrifwes d. 12 Juni till Gr. nua utt regeringen sages organijera manifestationer i constituttonel anda. Från Mes sina förs måles, under d. 10, attaärcvoluttonsutstottet ges nom sryck:a bulletiner underhåller förbindelsen med Gåribaldi. Deserttoner ega ram bland de neapolttanska officerarne. Neapolitanerna hafwa utrymt Cantania. Cr IVER EN — Bref till Landsorten. (Ur Rår oc) Fjerran ) Wi lefwa i upplysningens och upptäckiternas tidehwarf. Tack ware wetenskapen wandra wi i ettariktigt ljusens rike, oc) bildningen, humas niteten och nätthe:en tilltaga beständigt. Om wi jemföra of med måra förfäder, måste wi beundra oss sjelfwe, detta är en egenhet för wårt tidehwart. Denna bildningens seger wisar fig ofwerallt. När i den gråa hedendomen de gam le tuckte atv de lefwat länge nog, gingo de upp på ett högt berg och störtade fig utför bräddjus pet oc slogo ihjal sig, och slägten twätiade lir fen i närmaste wattenpol och höglade dem. Det tå war modet simpeli. Ånnu i Johan den treds jes tid hade hyssningen ej gått längre än att hans broder Erik måste åra en förgiftad årts joppa, fom han till på köpet wisste wara förs giftad. Huru långe har ej ändå råheten was rit förherrskande, och Huru lycksaligt stolta mår ste wi ej lydöntfa of, an lefwa i en ny tid, då man fan gå till fina fäder efter blifwa is bjälgifwen på det mest gentila fått i werlden. Man will dö eller man måste dö och be höfwer ändå hwarken bryta af sig halsen eller åta ärtsoppa. Man tapetserar fina rum med klart gröna tape: ter, som innehalla arsenif; luften forgitas, man aftåres, man fan dö helt anständigt af bara dets ta; men går det för längfamt, få fan man dricka win, som redan i winlånderne kyprades med bly. föder, till maten åta pickles (äkta Engessk) hwars klart gröna legmer äro färjade med kopparärg eller spansk gröna, om dricka Engelsk porter, som år gjord besk med räfkaka, en krydda, fom innehåller, siyckewis, er sa haftigt gift art war: gar dö deraf. Alla dessa medel åro sådane, att de låtta andans befrielse ur kroppshyddan. Utom allt detta skaffar man fig Flådesperfeds lar, färgade i schweinfurtergrönt eller arfenifs grönt, eller gula i auripigment eller fivafwels arsenif, begge delarne ämnen, fom lätia öfiwvers gången tll ett bättte lif. Jemför man nu dets ta mot forntidens råa fått att gå till wäga måste man fånna sig ftolt att lefwa i ett libahwarf, då man kan få dö efter riftiga iwetens ffapliga grunder; men ej nog härmed. Oc hafwa nu tusen iillfällrn, fom den råa forntis den ide bade, att bli ihjälgifna. Jag will, för att bewifa det, omtala en tilldragelse, för hwars sannfärdighel jag på heder och samwete kan answara: Jag fom för ett par är sedan, på en resa, till en af wåra bättre landsortsstäder och bes höfde föpa något, jag mins nu ej hwad, i en af stadens bästa och mest sorterade kryddbodar. Då jag inträdde stod en bodgosse der och wågde upp pudersocker åt en köpare. Under det ali detta skedde, insom en, att döma af otan, målarpoj: fe och begärde ett halft skälp. förlesgrönt (ar: senik och kopparärg förenade, art i korthet fåga hwad det ungefär är — och ett af de håftigar ste gifter man fanner). Genaft, blej swaret — ech sedan pudersockret blifwit aflemnadt, nedz tog bodgossen en porslinsburk af än hyllan, der ben stod bland andra waror, och uppwägde i samma wågskål giftet, fom utlemnades i en ens Fel och simpel pappersstrut. Den offi cierande lärer hatt en aning om att schelesgrönt ide dugde alt åta, hwarföre han, sedan han uppe wagi den waran, slog wågskålen mot kanten af disken så alt ett grönt dammoln, uppstod, om sedan enligt tyngdlagen föll ned, dels på goljmet, dels och i de halföppna lådorna med pus dersocker, russin, swiskon och dvlikt — en fin oc synlig krydda på desfa matwaror. Han wille nu åt en gumma, fom wille köpa frwi: ston, uppwaga denna wara i fomma wågskål, då jag ansag mig skyldig att tråda emellan. Win hatt och min bonjour gjorde att han da tog en annan; men föwål ban fom gumman sago förs undrate på mig, fom inte begrep att arön fåra ända ide war något farligare än arön farg. Ar det ide ägnad att fe den meft fullftans diga okunnigbet, få, bur den will, handskas med de farligaste gifter od) art dessa öppet och utan någon fomtroll försäljas i samma bod och utmätas i samma wagsfål och målfårl, fom man begagnar för ämnen, ywiika anmäandas i mats ordningen? Men allwarl saken är ej att skämta med. Då wår lagstuming om gijter och deras försaljning hitills instränkt fig till att fila myggor och fwål. ja fameler; däå man med de mest smaaftiga försigtigbetomätt begransar Åpothekaren, som we: bwad ban säfjer, låter man en fullfomligr ofun: nig bodgoese, utan att ens låga bonom faran och utan en den aldraminsta föreskrijt om försigtiabet, försalja stälvundtals of gifier, af bwilkos mo swarigbeter Apothekaren ide fär utlemna ens ett gran. Men vå det så är (jag uppfyller nu blott en f.resa:s, fom jag Då tattare), få uppmanar jag bwarje busmodter om tillse, om i den bod, der bon föper fina specerier, man bar färgvurkar få ende pa byllorna oc försäljer malarefarger t samma wågskalar eller matt, fom andra waror och, om få är, att då ide föra något t den bor den. Wi en köpman förena handeln mid gt —— IN —— — — om 2 . 1. 1 — — NDN . 4 sn LA