Helsingborgs-Posten – 14 maj 1860, sida 3

Majsäång. Maj är nu kommen med guld uti locken, azur i ögat och purpur på hyn. Upp emot nord drager slyttfoglaslocken; lärkan ren länge har jublat i skyn. Utur sin klyfta sig örnarne lyfta, stiga mot solen, O, herrliga syn! Blomman, blyg, öppnar för solen sitt öga, tömmer dess strälkalk och doftar så skönt. Lundarne knoppas, — det fattas blott föga, — snart stå de prydda i friskaste grönt. Vindarne susa och floderna brusa, iöste ur tvänget, som länge de rönt. Stolt klyfver skeppet den frigjorda bölja; svanhvita vingar det spänner till flygt.. Lycklig är vågen, dess bog att få skölja, spärlösa vägen det vandrar så tryggt. Hvalarne simma, i och fiskarne stimma; menniskosinnet blott känner sig tryckt. Fröjdas, o sinne! dig värguden bjuder fritt till att dricka ur glädjens pokal. Kjut och var glad! så hans röst till dig ljuder, skingra sjelf mörkret i sorgernas dal; njut utaf lifvet! det icke är gifvet endast att skapa sig smärtor och qval.