Debet och Credit. NOVELL AF PILGRIMEN. (Forts. fr. nr 56.) Klockan var närmare 7 på aftonen; man var i medlet af September, och en halfdager låg utbredd öfver rummet. När månne Ekenkrantz kan vara tillbaka ?? frågade han. hj förr än i morgon afton.? Då ar det måhända för sent... Nu måsto jag in till henne.? llan steg upp och gick mot dörren. Mimmi steg också upp och fattade häftigt lag i hans arm. i Alma är ej ensam, sade hon med en egen tonvigt. Han såg på henne; en underlig aning genombåfvade honom. Hon har knappast fått brefvet... hon kan ej vara här ännu 2? Jo, svarade Mimmi, hon kom för en timme sedan.? Ilan vacklade tillbaka och sjönk åter ned på soffan. Nu förde han båda händerna mot ansiglet, utan alt framföra ett ord, en suck, eller ett ljud. Alt skildra mannens och hustruns ömsesidiga känslor vilja vi ej ens försöka; en hvar, I CAN n ii EE AVR