lesnads höst, ännu fått plocka några blommor... och hvilket ljust hufvud sedan... man kan säga att hon år ett snille. Vi hade, hon och jag, så många sköna stunder tillsammans innan hon sjuknade, och snart kanske är allt förbi på ett eller annat salt?, tillade han inom sig. Och nu grät äfven han och hans tårar follo i heta stora droppar på Theklas händer. (Forts.)