Helsingborgs-Posten – 14 maj 1860, sida 3

att sluta ester hvad jag i detta ögonblick inom mig förnimmer, tror jag att det är, som du uyss sade, Gud som fort oss tillsammans: nu sedan passionernas stormar tystnat både i ditt och mitt hjerta... Skulle Alma gå öfver till det som bättre är — så återstår oss Kdgar, som alltid blir en föreningspunkt emellan oss.? Stälbrand tryckte sin sordna hustrus hand, som han emellanåt varmt kysste, i sin. Huru proderhigt det var formaler ej vår berättelse, men kommer möjligen händelsernas utveckling att framdeles närmare upplysa. nMen jag känner, inföll Stålbrand, att hon är mig kärare än gossen, ehuru det borde varit tvärtom; ty han liknar dig. nret är naturligt att Alma med sitt lynne, sin karakter, skall hos sin far finna mer sympathi än Edgar, som?, tillade hon med lägt röst, vär till lynnet hvarken lik mig eller dig. Hans stilla och som det tyckes pasionsfria karakter hade varit mer passande för en flicka; men Gud ske lof både äro gola och renhjertade, så mycket som mennigor kunna yara det. Alma har båda starkaoch djupa känslor samt vilja och äfven krilt att till en viss grad bekämpa dem; ma i den lefnadsställning hon är blir hon allig lycklig, och derföre känner jag mig he styrka att gråta vid hennes bår... 7Hvad är mannens styrka mot qvinnans... 0, jag har på denna korta tid, dessa veckor, nlilan afgudiskt fästat mig vid denna flicka, sile han med hänförelse. ÅJag kom hem ri på jordiskt gods, men arm och utblottad på jordisk glädje ... då förde Gud till mig enna varelse, som med silt rika hjerta kasade sig i mina armar — och det var mig om om jag, stående vid ingången till min