Helsingborgs-Posten – 9 december 1859, sida 3

AO ————— — men de twä uppbrände alldeles. Lofometivet, fom förors safat olyckan, blef illa tilltygadt, men lyckligtwis fom ingen menniska rtill någon särdeles stada. Gu Kabyler ssom fadermördare. AhmedBen:Latldar är af ka bylisk härkomst ech tillhörer stammen OuladsFerratj. Han år anflagad för att hafwa mördat sin far, en gubbe wid sjnttio års ålder, och innälld inför frigsvätten i Couftantine, emedan brottet blifwit begånget pa militärt territorium. Sedan ett ihällante regn flere dagar å rad gjort arber ten på fältet omöjliga, underrättade Ahmed:Ben-Lafhdas eu afton i Nowember månad sin familj att han påföls jande dagen wille trigt gå ut for att plöja, Han steg äfven upp i dagulngen cd) befallte fin hastru att uppgora eld för att baka det hwetebred, hwilfet, tillika med ett var sifen, stulle tjena henom bade till frufost ed) nude dagömältid. Under bet han med tillhjelp af denaknif, fom Araben alltid bäre: i en juodd kring halsen, syoselsätter jig med att stära hål för remmaraec i fina sandaler, bes faller han fin lille bror Rabalj att hemta orarne, som skulle begagnad mid rlöjningen, och spänna tem i ofet. Gessen sof änun; man ruskade dugtigt i honem, men han gör metijtand fom ett ånnu ite wafet baru. Bros dren tar eu fäpp oc) fmörjer upp henom. Fadren wake nar af fig sjelf — te gamle hafwa lärt sömn. Han holl mycket ar Rabah och föredreg, fom alla gamla fäder, fin yngste fon, likasem Jafeb äl kade Benjamin — od) teg derfore hang parti; den altste jonen slar den yngre allt häftigare och stoter ten mellenträdaude fadren åt sidan. ån strid urpstar nu mellan Ahmed och fadren; under denna strid fomma te fram till tältets ingång och der fer justrun och den yngste bredren Ahmet:BensLakhdar lyfta irmen och sticka fin gamle fader midt i hjertat med ven slycksbringande fur, hwilfen han ej funnat förmå fig att ortlagga. Den gamle mannen störtade till marfken liksem träffad if blirten. Han war död: Jcke ett enda ord war komn et wer hans läppar och fadermördaren lydde förfärad bort ch merteg — fom om den warit fafnaglad wid hang ropp — fniftven, hwarifrån hans faders blod dröp ned fwer hans tläder. Wid de förtwislade skrif, fom hördes från tältet, ffyne ade männen till från närmaste bostäder. De inburo ifet och hörde af Fathmes och Rabahs mun de värmare mständigheterna af den förskrackliga tilldragelsen. (Sfters and underrättade man derom sheiken, carden ech chefen