Helsingborgs-Posten – 9 december 1859, sida 3

ginge der internationella lagens allmänna grund satser, enär den anklagade wore råättwisligen och uteslutande hemfallen under swensk doms: rätt för brott begånget å swenskt fartyg i övpen siö. Rådhusrätien förkfarade derefter att, fom det åtalade brottet föröfwats i öppna sjön och å swenstt fartyg, den anfåg fig behörig att ran saka och döma i målet. Mot delta beslut ans mälde hr Brinck missnöje för att få frågan pröfwad i öfwerdomstol. Beswårshänwisning meddelades, att fullsöljas i sammanhang med hufwudsaken. Antonellos blef nu dels genom grefwim:an von Rosen och dels genom språkläraren Novini tilljrågad om fina lefnadsomständigheter. Han uppgaf fig wara född i Cephalonia på Joniska öarne. Hos sina föräldrar hade han wistats till sitt 18:de år. Sedan def hade han besökt hemmet hwarje år då han ej warit på sjöresor, fom ban till en början företagit åt England; hwarwid han i i tre års tid warit förhyrd å ett engelskta fartyhg. Aterkommen hem, hade han ingått giftermål uti Galatz, hwarest hans hus stru och tvenne barn äro boende. Uppmanad att, angående mordet, afgifwa en sanningsenlig berättelse, widhöll Autonellos på det bestämdaste att han utfört detsamma för att förswara fig från att bli hängd. När han d. 9 Mars tidigt på morgonen kommit upp på däck, efter alt förut hafwa wågrat att lotsa, hade han sett att styrmannen utredde nägra tågändar. Då kaptenen fattade honom i håret, ansåg han att mordet å honom skulle föröfwas, hwarföre han till sjelfförswar ryckte en dolk från locken och stack densamma i magen på kaptenen. Antonello bedyrade på det högsta, att han icke haft någon dolk med fig då han uppgått å dåes Fet, utan hade kocken Frans Sjöholm föpt den nu förewisade dolken i Tullscha, för att ha art förswara fig med mot turkarne. Åntonellos uppgaf, att orsafen till att kapten Lagerhamn skulle warit uppbragt mot honom warit den, att Antonellos ide unnat förmås uppfylla en af kaptenen ytts rad önskan, hwilken är af den beskaffenhet art den icke här kan återgifwas. Antonellos wille i början af förhöret icke gerna swara å italienska språket; men sedan wid förhöret närwarande öfwerläkaren d:r Nys man erinrat honom, att han med doktorn i häktet talat temligen bra italienska, få swarade han på ve af hr Novini framställda frågor. Antonellos förklarade widare, att om han i söljd af uppgjord plan mördat kaptenen, hade han också lält kunnat öfwerrumpla och mörda den öfriga besättningen, emedan han uii fajus tan hade en mångd skjutwapen tillhands. Han hade aldrig förut mördat någon, om, tillade han, jag bar ide ens tagit hufwudet af en höna. Tillfrågad om ban, fåfom det uppgifs wils, efter mordets föröfwande slickat blodet af dolfen, swarade han: Jag år wål ingen fatt heller. Antonellos uppgaf att han ej åmjutit någon upprojtran och aldrig erhållit någon religiongs underwisning, men wål gått i kyrkan. Han tillhör grekiska religionsbekännelsen, men fan hwarken läsa eller skrifwa. Tillfrågad om han fände ånger öfwer fitt brott, swarade han, una ber det han wände blicken mot höjden: Gud vet bäst att jag har ånger! De uppgifter om förloppet, fom Antonellos här lemnat, äro alldeles ide enahanda med de berättelser han ffall hafwa afgifwit wid förhör