Gotlands läns nya tidning – 26 oktober 1865, sida 3

uDetta är alls inte sant, Marie lilla! Symamsellen midtöfver har aldrig fått af mig för ett runstyckes värde, undantagandes en blomsterqvast på Anna-dagen. Nu sprang Marie upp från soffan alldeles vild: Jaså, din lurifax, du har gett henne blomsterqvast på Anna-dagen — och fick jag så mycket som en endaste blomma, fast jag heter Anna-Maria! Men jag skall på minuten gå och lära den slinkan hvad sådana förtjena, som vill tubba från en ärlig hustru hennes man ... Jo, min själ och gud kom inte jag i himmelrike så det förslår! Rikedomen och lättjan ge en dubbelt så många myror i hufvudet som en har i fattigdomen. -Sta Marie, stadga dig nu och gör oss inte till spektakel! Du skrämmer slaget på fickan, som är oskyldig, om du nu går dit. akan du svära på att du inte gett henne mer?4Ja, det tror jag mest att jag kan, för rena sanningen är att hon toy ifrån mig den lilla bröstnålen, som jag hade i halsduken. h, detta går för långt — jag måste till henne!Nej, kära Marie, det måste du visst inte. Om du tänker på saken, vore det att skämma ut dig sjelf. Inte vill jag menniskan någonting — nej, aldrig grand! ålar du då inte någonsin kysst henne? uAldrig i lifvet — det kan jag svära på — men det var en gång som hon kysste mig, och det tänkte jag förebrå henne, men det kom nå