Gotlands läns nya tidning – 26 oktober 1865, sida 3

skadade skeppen så, att flottan måste återvända med besättningarna så medtagna af sjukdom att knappt så många sriska funnos, som kunde sköta seglen och detta ändamålslösa sjötåg skall hafva kostat landet 8,000 man. Riksamiralen Stenbock, hvars oskicklighet ansågs varit hufvudorsaken till olyckan, dömdes att ersätta kronans kontanta förlust med 140,000 silfver riksdaler, men Konungen nedsatte beloppet till balften. Den unge hjelten, som styrde Sverige, lät ej motgången nedslå sitt mod. Med största ifver utrustades en ny flotta, som skulle föra hjelp till de beträngda Svenska trupperna i Tyskland. Vid Nyårstiden var denna flotta klar, dock kölden blef så stark, att fartygen infröso, men för Carls jernvilja måste allt vika. Hela fyra mils väg måste isen med ofantlig möda och stor kostnad genomsågas; aderton skepp lyckades man på sådant sätt få ut och dessa sändes midt i vintern till Pommern med förstärkningar och understöd. Men för att få hela den stora flottan utrustad fordrades i Rikets dåvarande utarmade ställning ofantliga ansträngningar. Den blef dock slutligen genom kungens energiska vilja och stränga betallningar färdig och utlopp ändtligen den 19 Maj, men Danska flottan hade då redan öfver halfannan månad varit ute och hunnit eröfra Gotland samt, innan den sammanträffade med Svenska flottan, hunnit få förstärkning från Holland, anförd af den berömde van Tromp. Till styrkan var den Svenska flottan fullt vuxen de allierade Danska och Holländska. Den sednare eller allierade flottan hade 35 linieskepp och fregatter samt 12 andra fartyg, hvaribland 5 brännare, med tillsammans 1692 kanoner. Svenska flottan hade (enligt Tornqvists utkast till Svenska Sjömagtens Historia) 40 linieskepp och fregatter samt 21 mindre fartyg, hvaribland 6 brännare och kanonantalet steg till 2,000; men i verkligheten var dock den allierade flottan öfverlägsen genom sina trejdade anförare och sina välöfvade besättningar. Den Svenske Amiralen, RiksRådet Lorents Creutz, som skulle anföra en så betydlig flotta och det mot sådana sjöhjeltar som van Tromp och Niels Juel, hade aldrig förr varit till sjöss och var till på köpet en gammal man. Bland skeppsbefälhafvarne i Svenska flottan funnos personer, som voro lika oförfarne sjömän, som högste befälhafvaren. Så skall en vinskänk, d. v. s. källarmästare, fört befälet på ett af fartygen, en f. d. hofmästare på ett annat. Besättningarne utgjordes till stor del af hvad sjöminnen benämna Åland:krabbork, en hop gesäller och sammanrafsadt folk, som voro allting annat än sjömän. Och sådana skulle på hafvet spänna bälte med Holländska, Danska och Norrska sjögastar! Det är verkligen underligt att något enda fartyg af Svenska flottan blef räddadt. Att ej hvartenda af de Svenska skeppen blef eröfradt eller skjutet i sank, dertill lär väl orsaken varit. dels den medfödda fallenheten för sjömannayrket, som finns hos Svenska folket, dels att en och annan tapper och välförfaren sjöman under amiralen Uggla, Hans Wachtmeister och några andra fanns bland befälet och dels slutligen den omständigheten, att fienderna ej visste huru illa det stod till med Svenska besättningarnas sjömanskap, hvarjemte kanske ock åtskilliga af Svenska linieskeppens kolossala storlek och betydliga kanonantal ingåfvo fienden temmelig respect. De största linieskeppen i Svenska flottan voro uppkallade efter —— ioosbbs,r — —— — ——