Gotlands läns nya tidning – 15 september 1865, sida 2

om gödsling med kreaturs-spillning. Af k. Norlin. (Ur Kongl. Landtbruks-akademiens Tidskrift). En tid ansågs det som något oundgängligt att genast, sedan spillningen blifvit utbredd på åkern, köra ned den. För att detta skulle vara riktigt väl gjordt, var det ej nog att dervid begagna trädesstock, utan dertill borde plog användas, så att spillningen så fullständigt som möjligt blet täckt för luftens skadliga inflytande. Och man var häri så noga, att den dristige landtbrukaren, som ville anses för skicklig och väl taga vara på sitt, äfven under den brådaste gödselkörning afsatte så mycket folk och dragare, att spillningen kunde nedköras i samma mån den bereddes. Denna åsigt gäller ännu hos flertalet landbrukare, och om man vågar yttra sig i motsatt rigtning, får man se mer än ett misstroget leende, och ofta nog höra en antydan om, att blott den, som ej khinnerk sköta sig, låter sin gödsel ligga ofvanpå och torka bort. Då det emellertid på sednare tider blifvit bekant, att flerestädes i Tyskland och Skottland jordbrukare kände för sina kunskaper och sin praktiska duglighet börjat, som regel, breda gödsseln och sedan låta den ligga en längre tid, innan den nedköres, började man väl tänka på saken, och mindre bestämdt yttra sig öfver nödvändigheten att genast nedköra spillningen. Då man dertill ej kunde förneka de goda resultater, som dessa jordbrukares förfarande med gödslingen framkallade, började det påstående göra sig gällande, att, om man lät gödseln länge blifva liggande ofvanpå, verkade den visserligen kraftigare på första skörden, än om den genast efter bredningen nedkördes, då dess verkan deremot fortfor under längre tid. Så vidt jag vet, saknar detta påstående allt stöd at praktik och theori, det torde således få hänföras till hvad man kallar tycke, hvilket så ofta leder menniskan, många gånger riktigt, men ibland äfven vilse. Jag kan ej neka till, att äfven jag trott på hehöfligheten att svart täcka gödseln med jord, men då jag 1856, efter att hafva haft en annan verksamhetskrets, åter började egna mig åt landtbruk, visste jag, att åtskilliga af Tysklands skickligaste kemister efter noggranna undersökningar trott sig finna, att spillningen omärkbart förlorar genom afdunstning, men att förlusten genom urlakning deremot vore stor och särdeles värdefull). 65) Skälen härtill finnas angifna i Arrhenii Handbok för Svenska Jordbruket, andra upplagan första delen sid. 131, der bland annat anföres följande: —— mwniu—rxoO0— — —--— .sm— r-— — — A AX 2