slagne. Fogdar tillsattes öfver On och färden fortsattes till Gotland, men så snart Waldemar afrest, slogo Öländningarne ihjäl de Fogdar han satt öfver dem och lydde under Sverige såsom förut. Den 22 Juli lär flottan anländt till Gotland. Stora Rimkrökan berättar. att Waldemar lade till lands ikGarna hampn eller Westergarn, Strelow åter, att landstigningen skedde i Kronevall, ett fiskeläge i Ejsta Socken midtemot Ölands Norra Udde. Hvilkendera uppgiften som är den rätta är svårt att afgöra. Var meningen att öfverraska Wisby, så var Westergarn lämpligare och närmare. Invånarne närmast landstigningsplatsen hafva förmodligen försökt göra motstånd, ty Strelow berättar, att första slaget mellan Danskarne och Gotländningarne stått straxt efter landstigningen, men de gednare voro för få att hindra de förre, hvilka anträdde sin marsch åt staden; men innan de hunno dit måste de kämpa med bönderna, som samlade sig och ett slag lär hållits mellan dem och Danskarne. Besynnerligt nog skall detta, efter hvad traditionen uppgifver, hafva stått i Mästerby, i trakten af Fjäle Myr, men denna ligger längre upp i landet och icke vid den väg man kan förmoda Danskarne tagit, ifall de skulle taga den, som närmast förde till staden. Slaget måtte hafva börjat mot aftonen, ty det hann ej afgöras den dagen och Konungen måste förnya det påföljande dag. Då uti tredje slagtningen blef Gutiska makten nedlagd och öfvervunnen och en stor mängd slagen. Uti Grens gård i Mästerby står ett högt stenkors upprest, som Strelow berättar att Waldemar låtit resa till minne af slaget, men detsamma berättar han om stenkorset i korsbetningen utanför Wisby. Inscriptionen å sistnämnde kors, som uppmanar att bedja icke för de fallna Danskarne utan för de fallne Gotländningarne, visar dock, att det varit de stupades landsmän och vänner, icke Danskarne eller deras Konung, som rest monumentet. Det är förmodligen samma förhållande med korset vid Grens. Sägner om slaget vid Fjälemyr eller kanske rättare å Fjäle myr, (ty som slaget stod midt i hetaste sommaren, så var väl Myren, eller åtminstone en del af densamma, torr), hafva bibehållit sig i folkets minne. Den förut omtalade trollqvinnan, med hvilken Waldemar slutit förbund, nar sutit under en bro, (Ejmundsbro?) öfver hvilken en stor del af Gutiska hären måste taga sin väg, när den drog till slagfältet och genom sina trollkonster har hon beredt Gutarnes nederlag, beröfvat de öfver bron tågande krigarne makt och mod. En Gutnisk Höfding har i slaget blifvit huggen tvärt af vid midjan, så att öfra delen af mannen störtat till jorden, men nedra delen sutit qvar i sadeln. Hästen med den halfva ryttaren har kommit in i gården, som fått namnet Grens (i Mästerby Socken) till minne af att Höfdingen varit afhuggen efter grenen (midjan) och uttörstig har han der med ena framfoten bårdt sparkat i jorden, hvarvid en källådra skall hafva uppsprungit och kreaturet druckit deraf. En brunn skall sedan der blifvit gräfd. Månne korset har något afseende på denna sägen? . Afven uti Gunille gård i Sanda lär finnas ett stenkors eller hög upprest sten och antecknaren har hört omtalas en sägen, att en Konung skall en natt legat der. Har kanske Waldemar under natten mellan båda slagen der haft qvarter, eller någon annan natt under sitt vistande på Gotland uppehållit sig der?