Gotlands läns nya tidning – 1 december 1864, sida 2

— De medel som för några år sedan insamlades och fortfarande insamlas för att bereda en minneswård åt Konung Oscar, mare fig i nagon afbildning af honom eller genom grundandet af någon stiftelse till Hans minue, äro insatte till förräntning dels hos utgifwaren af Stockholms Dagblad. dels i Stockholms stads Sparbank. Man anhaller att denna upplysning måtte af tidningarne i Stockholm och landserten meddelas. rån Christiania skrefs den 16 Now.: Antalet spetälfke i Norge uppgick år 1863 till 2,155, det största som hittills förekommit. — Till upprättande af Carl-XTV-Johaus-monumentet har tills dato tecknats 3,240 spd. Vistor cirkulera för närwarande i Christiania med särdeles god framgång. — En skrifwelse har anländt till H. Exc. Herr Statsministern i Stocholm för utrikes ärendena från Kongl. Swenske och Norste General-Konfuln i Nord Amerika, dat. d. 19 sistl. Oktober, hwarur följande uts drag ej torde wara utan intresse: , ... J går hitkommo twenne engelska ångskepp, hwilka med förde circa 80 swenska emigranter, fom ingått kontrakter med en br Tefft i Stocholm, hwara hans fon, fom är Förenta Stateraas konsul der, bekräftat riktigheten. Passagerarne hade blifwit erpedierade via Hamburg och Liverpool. Wid hitkomsten woro de högst missnöjde med behandlingssättet under resan, och en deputas tion af dem infann fig på konsulatet för att uppwisa de omförmälte kontrakterne och efterhöra om de woro twungne att uppfylla dem eller ej. Wid genomläsandet befunnos de wara sa illa ftiliserade, att de tvenne koppargrufbolagen deruti omnämnde ej funs nat hallas answarige, om få slulle kommit i fråga; tillika woro de arliga lönewilkoren till hwarje man utsatte till 270 dollars i amerikanskt pappersmynt, hwilket är betydligt mindre än den här i landet gällande arbetslönen för grufarbetare. Emellertid inkom en agent från ett af de omnämnda grufbolagen, och på hans begäran antydde jag till emigranterna, att bolaget wore willigt att betala dem nagot högre lönewilkor. Men jag ansag mig styldig att pa samma gang tillkännagifwa, att fontrafterne woro af intet wärde, om ej emigranterne godwilligt erkände dem och friwilligt afginge till grufworna, hwilka äro bes lägna circa 1,500 engelska mil fran Newyork, wid sjön Superior. Flere af deputationen aflägsnade sig för att samrada med kamraterna, fom ännu woro qwar på Castlegardens emigrantdepöt, men trenne qwarblefwo för att fraga, huru de skulle bete sig för att funna taga wärfning i amerikansta armåen. Jag lofwade den att efterhöra hwar guvernementåmwärfnings-byrän nu wore belägen, som ej war mig med säkerhet bekant, da jag ej kunde räda dem att söka wärfning å de enslilda wärfningsplatser, hwarmed staden öfwerflödar, och bad dem aterwända till konsulatet nästa morgon, hwillet de lofwade göra. Men nästa dag återkommo de ej; ej heller har sedan dess nå gon af passagerarne infunnit fig på konsulatet. Agenten för grufbolaget inkom för att efterhöra om nagon af dem ämnade uppe fylla kontrakterne; de ha saledes ej rest till grufworna. Jag har blifwit underrättad, att, samma dag de warit inne att radfraga fig hos mig, blefwo större delen narrade att inga i armåen genom en wiss klass härwarande swenskar och norrmän, hwilka sysselsätta sig med att förleda nykomne landsmän. Det bör anmärkas, att amerikanska regeringen betalar till hwarje rekryt 170 dollars, samt derjemte 100 antingen till refrys ten, om han inkommer af sig sjelf, eller till den person fom ins bringar honom. Detta är naturligtwis ett betydligt motif för de ofwannämnde personerne, och de spara heller ingen möda eler dis fan att erna denna douceur. Jag har gjort efterfrågningar efter emigranterne för att finna ut hwarthän de begifwit fig, men har ej kunnat få nagon säker uppgift. Att en del blifwit wärfwade är troligt; lika troligt är att de blifwit bedragne och roffade på fina wärfningspengar. Med resten bar gatt kanhända fom det gar med sa manga hitfommans de, i spraket okunnige emigranter. De finna sig straxt mid lands stigningen omgifna af hycklande landsmän, som på alla sätt och wis försöka att ingifwa dem förtroende; par parentheje fan näms nas, att de isynnerhet afradas ifran att radfraga fig på konsulatet eller hos de swenska presterne, hwilka förklaras wara utan känslor för fattiga landsmän. De som ej kunna förmas att taga mwärfe ning i avmeen eller flottan, tagas in på emigrantkontor, der de blifwa lofwade 2 a 3 dollars om dagen fom landtbrukare; de tas gas ombord pu angfartyg, som landsätta folket uti en aflägsen stat, der deras arbetslöner knappt räcka till att betala för husrum och mat, hwilket de tänkt ej stulle kosta någonting. Derifrån kunna de ej komma på en längre tid, da de ej känna till hwarken fprås fet eller landet och penningar fattas dem. länore förmådda medelet nmnarna hålla ov flaft