Gotlands läns nya tidning – 24 november 1864, sida 2

— Anghående hushållning och penningeknipan skrifwes i Chrifttanftads-bladet för d. I vennesRens ningeftällningen här i orten är fortfarande jemmerlig. Antalet lagsökningar, fom blifwit inlemnade till Kom gens Befallningshafwande, har uppgått ända til omfring 120 om dagen, något fom kanske icke egt rum under någon föregående tid. Prifet på landtmannaprodukter är betydligt nedtryckt och förswårar ännu mer landtbrus karens ställning. Bekymret öfwer följderna af dessa sorgliga förhallanden är djupt och allmänt. Man frågar med häpnad, hwad som kan wara orsaken till allt detta elände, och om icke de styrande känna och i tid ämna widtaga nagra kraftiga åtgärder deremot. N. A. tillägger: Beträffande denna sista llagan, funna wi ide undertrycka den anmärkning, hwilken tillika innebär ett swar på den framställda frågan, att, om å ena sidan penningekonjunkturerna äro wållande till det stora bryderi, i hwilket landtbrukaren nu befinner fig, få ha wi å den andra tillräckligt sorgliga exempel på, åtminstone i wåra orter, att man, i stället för att söka betrygga fin existens genom klok sparsamhet, twärtom gjort allt, för att wid minsta stockning i krediten wara bankruttmessig. Det är nagot ruttet i hela wårt kreditwäsen och äfwen i wår hushållning, som wäl behöfde ett dylikt korrektiv, så sorgligt det än är i sina werkningar; och det wore wäl, om mur häraf wille taga fig en warning för frame tiden och, i stället för att, liksom man i fordna dagar fordrade af konungarne goda ar, nu fordra af regerinz gen godt om penningar, söka så ställa fig, att man ide wore hjelplöst beroende af en alltid mer och mer anti tad kredit, och att man, när det en gång fucpe till, ide behöfde kasta fina bekymmer på regeringen, fom, om hon här skulle bifpringa öfver allt, der hjelp är nödig, ffulle få ett uppdrag, fom, utom det att det wore ett af de swåraste att rätt utföra, när allt kommer omfring, i ett fall fom detta kanske ide wore till någon särdeles waraktid batnad för fosterlandets ekonomiska ftällning. — Om orkanen i Calcutta den 5 Oktober har man nn närmare underrättelser. Förluften af menniffolif har wäl ide warit få stor fom det uppgafs i de första telenrammen, men den har dot warit mycket betydlig. Antalet omkomne infödingar angifwes än till 500 än till 300 och omkring 100 europeer hafiva drunknat. — Om föreningsfestens firande i Köpenhamn ffrifz wes bland annat: Wid den festmiddag, som fvenftfe norske gesandten hr Björnstjerna gaf för swenskar och norrmän, föreslogs äfven en skal för Danmark, hwilken lärer beledsagats af följande fång, i hwilken unionstans fen är uttryckt derigenom, utt första versen är swensk, den andra norsk, den tredje omwexlande swensk och norsk: Wäl är Du öfwermannad, men öfwerwunnen ej, och kampens fart är stadnad men icke slutad — nej! Det blod, som rann i striden för fosterland och rätt, ger blodig slörd, när tiden af swek och wald är mätt. Thi y)gdrasil wil reise sig meer og meer i Nord, og höit dens Krone kneise, da Roden kraftig groer; og Tvet Stam forynges ved Lys og Dug og Sol, og Grene tre stal slynges sammen fra Belt til Pol. Daå först är tiden inne for Nordens frlks Sag, du börjas rätt ett minne for frlks Jubeldag: men intill dess wi knyta meer fast det Wenskabsbaand, som, da erkaner ryta, wil stytte Nordens Aand. ——— AW—