Gotlands läns nya tidning – 24 november 1864, sida 2

sade under det han sträckte sina små armar mot Anders: Låt Vicke! Inte ond på Vicke! Gud välsigne dig, tjufunge! Kastade du mig sjelf i sjön kunde jag inte bli ond på dig. Se 8st, tillade han och fiskade upp sydvesten, ådet är inte första gången den dricker vatten, ska du tro! Pappa Anders ä inte ond fast han brummar, det skall jag lära dig. Var nu tyst bara, ska vi plocka mer vass och rosor. Säg, ska vi det? Och barnet blef åter gladt, och den hederlige fiskaren icke mindre, och efter den stunden förstodo de hvarandra så vil, att emellan dem blef en ständig vänskap rådande.