Gotlands läns nya tidning – 24 november 1864, sida 2

tillade hon omedelbarligen och vände sig till mannen — att pojken får inte stanna här. På socknen ska han eller .. . Ja, ja, ja! Mor ska få sin vilja fram! lugnade Anders, klädde med egen hand af gossen och lade honom i den lilla bädd, som Gunla tillredt på en kista. Hvarken mannen eller hustrun kunde somna på mycket länge, sysselsättande sig med gissningar öfver den lille objudne gästen, hvilken af den sednare ovilkorligen dömdes att sändas på socknen. När morgondagen kom, var hennes första påminnelse till Anders att ro till fastlandet, gå till pastorn och Åställa om saken. Men Anders hade förhinder. Han skulle ut och vittja näten, lägga långref, m. m. och hemkom icke förr än på aftonen, då det var för sent att ge sis ut och komma till prestgården. Deremot tog han gossen med sig i sin båt, rodde honom ut åt viken, lät honom se små fiskarne slå i vattenbrynet och plockade neckrosor vch långa gröna vass-strå At honom att leka med. Det fordras icke mycket för att fästa ett barns tillgifvenhet, och gossens gaf sig ganska snart tillkänna. Ilan lekte helt törtroligt med Anders, medan denne hvilade på årorna, ruskade honom i det rödaktiga kindskägget och tog slutligen af honom sydvesten och kastade den i sjön. eHvad gör du, nasker?4 röt Anders med en allvarsammare min än den lilles uppsluppna glädje talde vid. Ilans löje byttes i tårar och han