Gotlands läns nya tidning – 1 september 1864, sida 2

middagen den 5 Augusti en Corps till Hans logie, der det mås ste brakas en god stund, innan den talrika gruppen af omkring 60 persener kom sa i ordning, att den kunde atergifwas i fotografi. ÅÄndtligen blefwo wi hopträngda i 4 vader. Den främsta, utgörande de kortaste, maste fitta; raden bakom stod på marken; tredje vaden, bestaende af längre kamrater, war placerad bakom dem på en nagot upphöjd fällning, och längst bakom stodo de längsta pu en högre ställning. — Capitain Bolin hedrade oss med att äfven ställa fig i wara leder. Följande dagen eller Lördagen den 6 skulle mötet sluta och brödraringen splittras; men innan den det gjorde, wille wi göra en liten excursion tilljammans, nemligen till det dels mil från Wisby liggande, täcka landtstället Frivbem, för att få fe detta med skäl berömda, fridfulla hem för en Konungs dotter och fyfter, fom hellre fer fig omgifwen af folkets fattigaste klasser och deras barn, än af prakten i ett konungsligt hof; kanhända skulle det ock lyckas oss att fu fe den höga egarinnan och i toner hembära wåra hiertans hyllning för all den kärlek hon wisat wart folk och des barn. Wi hade genom war Sanganförare Direktör Söhrling latit före fraga of, om Hennes Kungliga Höghet wille tillata oss få upp wakta henne en Corps, och Prinsessan Eugenie, alltid ädel, alltid gedhjertad, hade ide försmått den entia hyllning wi, lärare för folkets barn, fattige pa allt, utom pa kärlek för wart kall, wart fosterland, war Konug och Dess Hus, det sanna, det goda och rätta, wille egna henne och hade bestämt klockan 10 till wårt emottagande. Sedan wi i trupp marscherat till Kronowerkstaden och der aflemnat wåra gewär, samlades wi, fort efter half I, mid södra Stadsporten, hwarifran wi under muntert samspral tågade till Fridhem, dit wi anlände just klockan 10. Wid grinden, som för in till parken, ordnade wi oss, asdammade wara stöflor och jwarta kläder, ty swartklädde woro wi alla, samt marscherade upp framför husets facad, der H. K. H., uppwakrad af atslilliga Das mer och Herrar, befann fig pa verandan, hwars stora glasfönster nedlyftades och wi sågo den ädla Furstinnan med wänliga blickar skada på of. Sedan wi ordnat oss i en stor haljcirkel med dubs bel bage, uppstämdes atslilliga af de sanger wi inlärt och med ett tredubbelt hurra beswarade wi Capitain Bolins utrop: Lefwe Ö. K. H. Prinsessan Engenie! Det tydtes att H. K. H. med nöje afhörde of, ty hon täcktes med denna mildhet och älslwärdhet, fom hon i sa hög grad besitter och fom gör att man få lätt will bortglömma, att hon är en hög Furftinna, för att blott minnas att hon är en af de äblaste qwinnor, fom trampat Guds jord, yttra sin belatenhet med war sang och fin önskan att få höra en Choral. Wi woro ej fena att hörsamma en få nadig och uppmuntrande önskan, utan uppstämde Luthers herrliga: ISar Gud är oss en wäldig borg. Sedan wi slutat fången, under hwilken Furstinnan stod med knäppta händer och med fiörfta andakt ahörde orden och tonerna, inbjödos wi i H. K. Ö:s nanm of Hennes Hofmarskalk, Friherre Hugo Hamilton, att dricka ett glas punsch och röka en cigarr. Ses dan wi fett oss ikring en liten stund oc) Friherre Hamilton, sasom Wärd i Prinseszans ställe, sprakat med of, uppställde wi of åter framför verandan med fronten at densamma. Pa wår befälhafivar res kommando: fHger om! Framat marfd defilerade wi med blottade hufwuden förbi Prinsessan och hennes wackra Villa i Schwetzerstil, och få länge den swartklädda truppen syntes från fönstrarna, följde den ädla Furstinnans milda blickar densamma. Så dant mar wart uppträdande på Fridhem. Under hela den langa hemmarschen ljödo sånger. När wi kommo till den höga minnesstenen, Oscarsftenen, der Konung Oscar jemnt 10 av förut ftod och talade till landets bewäring och utdelade fanorna till den, ryckte wi fram till densamma och uppe främde folksangen, efter hwars slut en af kamraterna utropade: Lefrve Kung Oscars minnel hwilket beswarades med ett fyr dubbelt hurra. Aterkomna till staden woro wi bra trötta efter den raska marsch af 6 sjerdingswäg, fom wi i wärman gjort, men wi woro dock glada öfwer att wi fatt fe den älstliga Prinsessan och att hon mwärs digats mottaga wur hyllning. Ingen, få trött han war, wille was vit borta fran denna förd. Det war Gotlands Follskollärare kärt, att hafwa fatt wisa, att de innerligt wörda en Furstinna, fom fa warmt wärdat fig om Gotlands fattiga folk och dess barn. Wi Mulle nu skiljas, men hade rangerat omen afsledsmiddag hos Källarmästar Smedman, till hwars lokal wi begafwo oss efter ankomsten till staden. Att fran den dammiga landswägen, de Enaggs liga, solbaddade stadsgatorna inträda i Herr Smedmans skuggiga, gröna trädgard, der middagsbordet stod dukadt och der sla sig ned pu stolar och soffor war för of uttröttade wandrare liksom att fomma in i ett litet paradis. Middagen war glad och treflig. Den hedrades genom närwaron of nagra för oss kära och dyrbara pers soner, som blifwit inbjudne. Bland desse maste mi doc med ledsnad sakna mår Jnspector Magister Gustafsson och AntiqwitetsJntendenten Säwe, hwilka bada Herrar ej woro i staden, utan hade i och för fina embetsärender rest bort; men mar Befälhafware Capitainen och Riddaren Bolin, Wisby Seminari Föreftandare och Lärare Ringbom och Wessman, Direktör Söhrling, Träds gardsmästar May och Boktryckar Lindbom woro närwarande. Ens dast 2:ne skalar utbragtes: den första en afffedsoch tadfambhetsstal till den, som warit wår Chef och Befälhafware under mötet ungas förtjusning. Döden hade en våne röfvat