Gotlands läns nya tidning – 18 augusti 1864, sida 2

utsatta derför. Wi misstogo oss i i detta fall, och ware detta sagdt till ära för Wisby stads bildade och aktningswärda inwånare. Det fanns äfwen andra orsaker, hwarföre mi sågo allwarfams ma ut. Nästan alla woro wi gifta karlar och de flefte bland of befunno fig i sadana förmögenhetsomständigheter, att det ej war en smasat för oss att 2 eller 3 weckor (ännu wisste wi ej huru langwarigt mötet skulle blifwa) uppehalla oss i en stad, der allt kostar bra och der man, för att kunna lefwa, maste wara försedd med kassa, fom war klen nog för mangen of of, ja kanske för de fleste. Wi hade saledes nog ffäl att fe betänkliga och allmarfame ma ut; men wi hade oc ett par orsaker att ej just wara få obes fatna med det blifwande mötet, änskönt det komme att blifwa fänns bart för wara kassor. Wi skulle få träffas, hela Corpsen, eller äts minstone i det närmaste hela (och Gotlands Folkskollärare uppgå till ett antal af öfwer 70). Swilken krets of kamrater skulle icke det blifva! Wi slulle få wara tillsammans i flera dagar, wi stulle fa lära känna hwarandra och utbyta wara tankar, wi skulle fa tilljälle att sluta oss tillsammans i en stor brödrakrets. Till befälhafware för oss under wara wapenöfningar hade blifwit utsedd Capitainen och Riddaren Hr I. Bolin. Han war okänd för de fleste bland oss, men en hwar af of, fom ej kände honom, hade fragat fig för: Hurudan man är Capitain Bolin, fom skall wara mar befälhafware under mötet i YWisby? och en hwar af oss hade fatt till swar: Blir han Eder befälhafware, få ären J att gras tulera, frictligare, hederligare och humanare Chef tunden I aldrig fa. Att detta allmänna witsord war sannt, erforo wi fran första dag mötet tog fin början. Aldrig har wäl nagon befälhafware has stigare och i högre grad wunnit fin trupps högaftning och tillgifs wenhet än war Chef tillwann fig war. Om han fatt eller får nagon pekuniär ersättning för fin oförtrutna möda, för fitt redliga bemödande med of, wet jag ide, men det wet jag, att Gotlands Hvolkftollärares kärlek och wördnad har han förwärfwat fig, och jag tror, att han sätter wärde derpa, mera än mangen annan möjli gen torde göra. Ett litet bewis på hwad en älskad besälhafwares ord förma pa en trupp, hade jag äfwen tillfälle att se under wart möte. Redan första dagen af mötet nämnde nagra af kamraterna till oss: De wilja att wi under mötet äfven stola öfwa oss i starpsljntning, men dertill skola wi swara nej, ty hwarken flår nås got derom i Consistorii Circulair, eller fan det komma i fråga att öfwa skolbarnen i skarpskjutning, ide heller hafwa wi rad att ligga och uppehalla oss här i staden för att lära oss sljuta, wi jwara nej och det war ingen som talade för en motsatt asigt — men när första medan nästan war förbi och war Chef började tala om att öfwa skarpskjutning, fanns ide en enda bland truppen, fom mä grade deltaga deruti, emedan wi sago att war befälhafware önskade att mi skulle öfwa of äfwen deruti. Det war saledes ensamt Gas pitain Bolins önskan, fom gjorde, att wi öfwade malssjutning. Tisdagsmorgonen den 26 kl. 7 skedde samlingen i Folkskolans Södra Lärosal. Snart hade flera grupper af Ekollärare i det stora, ljusa, wackra rummet bildat fig, der wänner och kamrater uppsökte hwarandra och helsade hwarandra wälkomna. Capitain Bolin infann fig äfwen och pratade wänligt med of, medan mi wäntade pa Folkskole Jnspectören, Magister Guftaffon. När äfs wen han anländt, börjades förhandlingarna med antecknande af hwilka fom inställt fig. Wi woro 59. Nagra tillkommo sednare under mötet, få att hela samlingen uppgick till nagra och 60, af hwilka nagra få ej kunde deltaga i wapenöfningarna af skäl att de haltade, men de woro lika flitigt tillstädes fom wi andra och följde ned lika uppmärksamhet alla öfningarne. Sedan Capitain Bolin uppläst åtstilligt utur en författares tryckta arbete om gymnastikens nytta och ändamalsenlighet, öfwerlades om hwar öfningarne skulle försigga och på hwilka timmar. Wi önskade få en öfningsplats, der mi woro nagorlunda för of sjelfwa, der mi kunde wara Her rar på täppan och ej, mera än wi sjelfwa funno lämpligt, bes böfde wara blottställde för begapande askadares nyfikenhet. Widare slulle exercistimmarne ordnas få, att wi äfwen fingo någon tid öfrig för samsprak och föredrag i andra ämnen, som woro of wigt och intresse för Folkslolans lärare. Till öfningsplats bestämdes gamla slolgarden wid kyrkan. Den war wisserligen trang för marschöfningar och warm, sasom warande kringbygd, men den hade en stor fördel, fom af os wärderades, wi kunde der hoppas få wara i fred och den läg nästan i midten af staden. Den beftäms des alltsa till exerciaplats under första medan, tills wi hunnit få liten öfning och ej behöfde wara få rädda för att lata fe of. Tim marna blefwo bestämda från 3 7 till 11 på förmiddagarna med en timmas frukostrast fr. kl. 39 till 310 och på eftermiddagarna fr. kl. 3 till 5. Defa öfwerläganingar upptogo tiden till fram emot klockan 10 och nagon exercis förmiddagen den dagen blef ej af. Eftermiddagen klockan 3 samlades wi på gamla ffolgärden och derifran tagade wi af till kronoförradet, för att afhemta gewär. Snart bade wi hwar fin musköt på axeln och drogo åter till erercisplatfen, der wi fingo uppsätta wara gewär uti ett af seminariets lärosalar, fom för tillfället förwandlades till war rustkammare och uns der hela exercistiden fortfor att tjenstgöra sasom sadan. Nu börs jades gymnastik, hwarmed, under korta rastningar, fortsattes tills klockan 5 och dagens öfningar slutade. (Forts.)