Gotlands läns nya tidning – 18 augusti 1864, sida 2

för att ,pappa skulle kunna se att ordentligt pelsa af sig. Detta verkstildt, for pappa med handen ett slag genom de rika, af snöslasket blötta lockarne, blåste ut lampan och trädde in. Ett glädjeskri från två små rosiga barnmunnar helsade honom välkommen, och strålande af sällhet och faddersglädje slöt den unge mannen de båda seraferna i sin famn. Se så Bertha, se så liten Agnes, yttrade han derefter leende, då barnens 2 aldrig tyckt tes vilja upphöra, nu är det nog; nu skola vi gå in till mamma och lille-bror. Och skyndande genom den lilla trefliga salen, som med sina mörkryda gardiner och sin muntra brasa företedde en högst behaglig, hemtreflig anblick, gingo de alla tre in i nästa rum, der en ännu kärare syn mötte den hemkomne. Der satt nemliger hans unga maka med den späda sonen tryckt till moderlig barm. I fulla drag sög den lille lifsets nektar, medan maken ur sin vänsälla hustrus blick sög glädjens och kärlekens. Välkommen hem. min Gustaf, log hustrun och Hie kte den lycklge den hand, som de ljufva moderliga bestyren ej upptogo. Pack, tack, min egen lilla Hulda! svarade hennes make med den der trygga, hjertegoda tonen, som gör en älskande qvinna så lycklig att höra — ,det smekar alltid godt att komma hem, fortfor han, i det han tryckte en varm kyss