Gotlands läns nya tidning – 18 augusti 1864, sida 2

Af Swenska Familjjournalen har 7:de häftet för innewarande är utkommit. Bland de deri förekom mande illustrationerna nämna wi: Kronobergs och Christiansborgs flott, kokospalmen, dadelpalmen och brödfrufk: ten, Hallerströms wattenfall (som 150 alnar högt en fort tid på waren förekommer på Halleberg i Weftergöthland) m. fl. Texten är af ganska omwexlande läro rikt och roande innehåll. — Angående Folkskollärarnes exercismöte, har red. erhållit del af ett bref, hwari detta möte skildras af en af deltagarne. Red. tackar på det förbindligafte för detta meddelande, synnerligast som den ej warit i tillfälle att derom lemna någon redogörelje, och salen i sig sjeif är af för stor betydelse att med tystnad förbi gås. Det är werkligen glädjande att finna, att dessa, oftaft i små wilkor stadda folkets lärare, friwilligt och sa mangrannt illädt sig uppoffringar för genomförandet af en få stor fal, fom den att werka för folkbemäpnine gen safom den fosterländska sjelsständighetens fätvafte slyddswärn och ide ansett detta offer på fäderneslandets altare wara för stort. J sanning, da man redan länge allmänt erkänt folkskollärarnes ädla sträfwande för folkets upplysning, hwad kan ej engang blifwa af detta folk, om äfwen det med wälwilja omfattar folkskolorna och i sin helhet understödjer de bemödanden, hwilka ligga inom dess skollärares werksamhet! Brefwet har följande lydelse: Gamle Wän! Hemkommen från wart Exercismöte och uthwilad från de mödor och nöjen det medförde, will jag, efter löfte, gifwa dig en liten skildring af detsamma. Mandagen den 25 Juli bade en skarpsinnig observatör med skäl kunnat förwanas öfwer att pa Wisby gator se framrulla en mängd frun londet inkommande sljutsar, alla besatta med 2, 3 a 4 mansperfoner, dels ädre, dels Yngre, men alla medförande bad ning och alla med temmelig betänklig och allvarlig uppsyn. Man brukar säga betänklig fom en Iöämndeman och ehuru jag aldrig fun nit den wackra egenstapen betänklighet företvädeavis tillhöra Rämndemän mera än annat godt folk, sa will jag dock följa brutet och fördenstull tillata mig likna war betänkliga och allwarliga uppsyn mid nämnde hedersmäns. Den starpsinnige observatören (om nemligen en sadan funnits och täckts hedra oss med fin uppmärtjame het) hade förmodligen wid asynen af alla dessa bemannade? och fullpackade sljutsar tänkt: Omwad i all werlden äro alla dessa alwarsamma figurer ifran? Att de äro stadda på langfärd synes sawäl of packningen fom af deras betänkliga nämndemansalliga uppsyn. Aha! nu wet jag, det är Mormoner, som skola resa till Zion; men de medföra ju inga qwinnor. Na ja, den salen tro de fig wäl få afhielpt, när de kommit dit de slola. Gratulerar Er, mina Herrar! MNagonting ditat föresläller jag mig, att en sadan observatör, som ej egde hum om wårt palysta exercismöte, slulle tänkt wid asynen of de med karlar, skrin och kappsäckar fullpackade wagnarna, fom, allt från fl. 11 pa dagen tills fena aftonen, flera hwarje timme, mllade fram pa gatorna. Men, hör jag dig inwända, hwarföre sagen I få allwvarfame na ut? det war ju till ett gladt kamratmöte I ämnade eder. Wisserligen, kära bror, men fer du, manga af oss woro äldre fars far, fom redan hade fina 40 ar på naden eller ej woro få färde les langt aflägsna fran denna period — manga hade aldrig erercerat, andre bade äter gjort det för få lung tid sedan, att de bunnit totalt glömma det lilla de kunnat, och nu stulle wi, äldre farfar, agera pojkar, ställa of i rotar och led med musköten på axeln od) det i en stad, der man war wan att fe och bedömma exercis, med hwilken det obetydliga mi möjligen kunde prastera, alls ide talde nagen jemförelse. J en stad brukar och, jemte bildat, godt och hederligt folk, finnas sadana, fom sätta stort nöje uti att be gapa och begrina fin nästa, särdeles landsboar, få ofta tillfälle gifwes. Wi kunde saledes wänta oss att blifwa föremål för dessas speglosor och detta — wi tände det — kunde komma att hafwa allwarsamma paföljder oc inweckla oss i i obehagliga conflicter. Denna fruktan funno wi sedan alldeles ogrundad. Flere aktningswärde personer hedrade oss med att ase war exercis och ahöra wara sangöfningar under raststunderna, men aldrig märkte wi annat än wälwilja, deltagande och uppmärksamhet fran deras sida; ingen enda sarande anmärkning hörde wi uttalas, intet enda försmädligt leende sago mi krusa deras läppar. Hade wi kunnat hoppas eu få dan grannlagenhet, ett sadant hedrande uppförande fran ftadensinwånares sida, sa hade wi fett litet mindre betänkliga ut; men wi wagade ej wänta nagot sadant, när wi drogo in i den gamla, berömda fordna hansestaden, wi förestälde oss, att det ännu der mar wanligt att begrina landsboar och att äfven wi frulle blifwa — — — EEE ERE