Gotlands läns nya tidning – 4 augusti 1864, sida 2

öppnande att ega rum i morgon. Redan i dag hafva emellertid hufvudfullmäktige haft ett förberedande sammanträde. Tyska förbundsdagen har antagit det preussiskt-österrikiska förslaget om uppmaning till storhertigen at Oldenburg och prinsen af Angustenburg att till förbundsdagen ofördröjligen inkomma med dokumenter till bestyrkande af sina arfanspråk på Ilolstein. Numera är det ganska klart hvilka anspråk de tyska stormakterna hafva för att de skola bevilja fred, om än det är möjligt att de i någon mån låta pruta med sig; dessa anspråk äro, enligt miSteriella både preussiska och österrikiska, härutinnan alldeles sammanstämmande, tidningar följande: Danmark afstår Slesvig, Holstein och Lauenburg, hvilka länder mottagas af Preussen och Österrike, som förvalta dem intill dess de gemensamt med tyska förbundet och de arfsberättigade pretendenterne hunnit komma öfverens om deras definitiva ställning; fredsunderhandlingarna deremot föras ensamt af de båda stormakterna med Danmark. Ingen af de arfsberättigade har otvifvelaktiga anspråk, allraminst på hela samtliga hertigdömena, lika litet som tyska förbundet eger anspråk på att taga dem i besittning. Icke heller eger förbundet att bestämma öfver arfsföljden i hela Slesvig-Holstein, utan blott att erkänna den blifvande hertigen i Holstein; med Slesvig har det ej att göra. Förbundets omdöme angående arfsrätten i Holstein kommer att väga tungt i vågskålen, men ensamt får det ju ej afgöra saken, utan Preussen och Österrike skola tillsammans med förbundet förbereda och genomföra det slutliga rättsliga och politiska afgörandet. När nu konungen af Danmark afträder Slesvig och Holsten, så skulle han likväl såsom hertig af Lauenburg vara medlem af tyska förbundet, men ett sådant förhållande får ej längre ega rum, derföre måste han äfven afträda Lauenburg. När konungen af Danmark hade fått Pommern i ersättning för Norge afträdde han sedermera Pommern mot Lauenburg. Nu skulle Danmark egentligen betala krigsomkostnaderna, men då den lilla återstoden af den danska monarkien ej lärer förmå det, så får konungen af Danmark i stället till de krigförande stormakterna afträda Lauenburg. Slesvig, Holstein och Lauenburg åter äro välmående och folkrika nog att betala dessa krigskostnader, ett offer som de för sin befrielse böra gerna åtags sig och som ej bör blifva dem särdeles tungt. Till hvad pressen förut haft att meddela om de tyska stormakternas fordringar beträffande fredsunderhandlingarne har ytterligare på de senare dagarna ånyo det rykte kommit i omlopp, att de yrka: att Rendsburg skall blifva förbundsfästning, men besättas af endast preussiska trupper, samt att Kiels hamn skall blifva station för den preussiska flottan, som der skall hafva sina dockor m. m. Deremot skulle de gå in på, att Slesvig ej behöfde inträda i tyska förbundet, ehuruväl det endast får innehafvas af hertigen af Holstein. I Berlin herrskar en mycket förbittrad sinnesstämning mot Hannover och man antyder der redan att Preussen bör skaffa sig garantier gentemot en makt som upprepade gånger visat sig trolös mot Preussen. — Kanske får man bevittna en liten panttagning — —? Uti ett enskildt bref från Alexandria till en tysk tidning läses: omullsodlingen vinner i Egyp