Gotlands läns nya tidning – 4 augusti 1864, sida 2

Henrik betraktade Nora med rörelse, och fadern räckte henne handen, i det han sade: — Jag vill förlåta dig den sorg, du gjort mig och glömma alla dina griller, efter du ändå är ett godt barn. Henrik rynkade ögonbrynen och fann det utgöra ett dåligt exempel på huru egoistisk mannen är, då en far, hvilken egde en dotter, sådan som Nora, icke kände sig stolt öfver henne, utan ansåg sig behöfva förlåta att dottern ville förbättra sina ckonomiska inkomster. Några ögonblick derefter hade Nora dukat fram en ytterst tarflig måltid, den Henrik delade med dem. En egen förstämning i Steins lynne gjorde att den intogs helt tyst. På eftermiddagen afl igsnade sig Henrik för några timmar, men återvände på aftonen. Redan följande dag skulle han resa. Nora och han bjödo hvarandra farväl, med ännu trofastare känslor, än då de förra gången åtskljdes. Nora kände djupare än någ ronsim, då han tryckte henne till sitt bröst, att hon för honom skulle ega mod att arbeta ända till det yttersta, och kraftigt kämpa emot alla de fördomar, som uppreste sig på hennes väg. Tvenne dagar efter Henriks afresa infann sig häradshöfding D—, som af Henrik blifvit under. rättad om att Nora lärt sig bokbindare-yrket, och att häradshöfdingens fru derför fråntagit henne sitt beskydd, hos Nora, för att lemna henne en hel