Gotlands läns nya tidning – 4 augusti 1864, sida 2

icke utan andras bistånd beskydda eder och betrygga er framtid! Nora inträdde i detsamma, och på den unga flickans ansigte hvilade ett uttryck af glädje, som gjorde hennes ungdomliga skönhet nästan strålande. Efter henne kommo de minderårige bröderna. Sedan de helsat, sade de: — Nora, vi äro så hungriga. — Stackars mina gossar, hviskade fadren. Nora lär i dag ingenting hafva att gilva eder. — Bäste morbror, jag eger ju den rätten att få afhjelpa ögonblickets behof, inföll Henrik och stack handen i bröstfickan. — Det hehöfs icke, Henrik, hviskade Nora med ett tacksamt leende, Gud har afhjelpt det, jag har fått en liten summa för mitt arbete. Fadren såg upp. Nora stod framför honom. Ödmjuk och nästan bedjande var den blick, hon fästade på gubben. — Pappa, förlåt mic, om jag gjort dig sorg; men ser du, min älskade far, Gud har hört min bön och välsignat mitt arbete. Lotta har fått alla de der små annotationsoch visitböckerna, som du var så missnöjd öfver att jag gjorde, och hon har dessutom fått en beställning åt mig på fyra dussin dylika böcker. Pappa, jag skall arbeta så träget, natt och dag om det gäller, för att taga igen den förlorade tiden, blott du åter vill älska din Nora såsom förr. Jag har ju intet ondt gjort, jag har ju bara velat bjuda till att förbättra vår ställning, och göra det lättare för mig att arbeta för vår utkomst.