Gotlands läns nya tidning – 18 februari 1864, sida 2

anspråkslöshet förtjenar. Var öfvertygad, Margareta, att icke sinnlig lidelse, som snart förgår, utan en djup, innerlig ki änsla af faderlig vi älvilja fäster mig vid dig. Här, inom dessa fredliga väggar vill jag i umgänget med dig för timmar glömma min kronas yörda, gläqjamig åt din lycka och aldrig gifva dig anledning att ångra det steg, till hvilket jag förmått dig. Jag lofvar dig, att ända till mina dagars slut för dig vara och förblifva en trogen vän och en kärleksfull far. Och Fredrik VI höll sitt löfte. Ända till slutet af sina dagar blef han Margaretas vän och beskyddare. Det var för honom ett angenämt behof, att dagligen förblifva några timmar på aftonen i hennes sällskap. Här aflade han den stela hofetikettens tryckande fjettrar. Här befann han sig, såsom en enkel borgare i skötet af sin familj. Med sällsynta afbrott drack han alla aftnar sitt the hos henne, lät af henne föreläsa sig af tidningar och böcker, spelade då och då schack, som han lärt henne, talade om likgiltiga ting och kände sig i hennes närhet så lycklig, att timmarne försvunno som minuter. Anspråkslöshet, glad, alltid älskvärd, vann hon med hvarje dag mer behag för honom. Vid hela hofvet fanns ingen dam, som genom dygd och älskvärdhet var mer imponerande, än denna folkets enkla dotter, ty älven Margareta höll sitt löfte och förblef hvad hon varit, 7 alla afseenden ett mönster för qvinnor, som slöt sitt öra för smickrets och ärelystnadens röst och icke, som så många andra af