Gotlands läns nya tidning – 18 februari 1864, sida 2

Från Danmark har man nu genom ankomna poster underrättelse att det för Danmark öfverväldigande sorgliga intrycket af den danska härens återtåg från Dannevirke-ställningen samt det danska folkets och dess regerings öfvergifna belägenhet, hvarom telegrammer underrättat oss, kommer att framstå i en helt annan dager, och kan i så fall lemna Danmarks vänner någon tröst. Dannevirkes uppgifvande har endast skett på grund af befälets gemensamma öfvertygelse, att ställningens fortsatta försvar blott skulle leda till armeens fruktlösa uppoffrande mot öfvermakten, och i konseljen som hölls härom röstade blott en för försvarets fortsättande, hvilken dock, kanske på bekostnad af härens nedgörande ej kan antagas kunna hafva bestått längre än högst 6 å 7 dagar. Danska hären vid Dannevirke utgjorde säkerligen ej mer än 50,000 man, hvaremot Preussarne och Osterrikarne, som sednaste dagarne fått 38,000 mans förstärkning, kunde räkna minst 130,000 man, så att denna styrka var långt ifrån otillräcklig för att på krarje punkt af den utsträckta linien möta ett anfall af en så manstark fiende. Icke heller är Dannevirke någon ointaglig fästning, utan allenast ett godt fältverk, som erbjuder vissa fördelar. Nu var utsträckningen af detta fältverk för lång att öfverallt kunna försvaras och General Meza, hvilken nu står ren för den skamliga beskyllningen af förrädare, lärer hafva yttrat att med en arme af etthundratusen man skulle han åtaga sig att försvara den nämnda ställningen mot tvåhundratusen tyskar, men att det i anseende till ställningens utsträckning var omöjligt att femtiotusen man kunde i längden försvara den mot hundratusen man. Vi afsluta detta med att anföra den svårt trängde danske konung Christians proklamation till hären, hvilken lyder sålunda: , Soldater! Icke allenast genom tapperhet på slagfältet, utan äfven genom att med tålamod bära saknaden af hvila, köld, umbäranden och ansträngningar af alla slag, ådagalägger soldaten trohet mot Konungen, kärlek till fäderneslandet. Det blef gifvet blott få af er, att i strid mot en öfverlägsen fiende visa, det ni ej vanslägtats sedan Fredericia och Idsted; alla hafven ni deremot haft rikt tillfälle att gifva lysande bevis på förnöjsamhet och uthållighet, förenade med gladt mod, under långvariga och stora besvärligheter. Soldater! Mottagen derför er konungs tacksägelse! Dannevirke är öfvergifvet. I fiendens våld äro de kanoner, som skulle hafva tämjt hans öfvermod. Öppet ligger landet för fienden. Djupt känner jag med eder hvad vi derigenom hafva förlorat. Men, mina vänner, jag har blott denna enda armåe till landets försvar, och edra krigskunnige anförare hafva förklarat, att jag ej längre skall hafva någon armte om icke ni nu dragen er tillbaka. Derföre fattade de beslutet att vika. Sol