Gotlands läns nya tidning – 18 februari 1864, sida 2

dater! Jag stär ensam i verlden med mitt folk. Hittills har ingen makt förklarat bistå oss med handling. Jag litar på er och på min flotta. Redo ären ni att utgjuta ert blod; men ni äro få mot många, och derföre måste det dyrt betalas. Allsmäktig Gud gifve, att hämndens timma snart måtte slå för allt det våld och den orättvisa, som tillfogas mig och mitt folk. Sönderborg den 6 Febr. 1864. Christian R. Generallöjtnant de Mezas skrifvelse till krigsministern angående fältmarskalken Wrangels uppfordran och svaret på denna lydde sålunda: ,Slesvig den 31 Jan. kl. 2. Genom att hålla sig till den af gesandterne under den 16 dennes i Köpenhamn öfverlemnade note, har fältmarskalken Wrangel i dag skriftligen underrättat mig, att han har order att besätta samt tills vidare förvalta hertigdömet Slesvig samt anmodat mig meddela honom, huruvida jag har betallning att utrymma hertigdömet. Härpå har jag svarat (svaret är skrifvet på tyska): Undertecknad, som lika litet kan erkänna preussiska och österrikiska truppernas rättighet att besätta någon del af danska riket, som följdriktigheten af det ers excellens skrifvelse af den 30 Januari vidfogade dokument, har från sin regering fått instruktioner, som äro alldeles motsatta ers excellens förmodan, och står färdig att med vapen möta hvarje våldshandling. De Meza. Fedrelandet säger: Hvarje dag ankomma nu flera och flera svenska frivillige. isynnerhet afskedade militärer och medlemmar af skarpskyttecorpserne. Af officerare hafva blott få kommit, emedan dem nekas permission på grund af Sveriges egna rustningar. Bland de anlände är den från det amerikanska kriget bekante kavallerimajoren Palle Rosenerantz. I går antogos bland andra artillerisergeanterne C. G. Elgström från Götheborg och Berg från Malmö samt skarpskyttarne V. Allström och E. Ekström från Götheborg och V. Johansen från Stockholm. — Följande anekdot är sann. Bland anlända svenska frivillige är en handtverksmästare på omkring 40 år, hvilken förut tjenat 8 år i kavalleriet och derifrån medför vackra intyg. Det fanns sålunda ingenting i vägen för hans antagande, men man undrade på att han, en äldre man och i hans ställning, hade Just att underkasta sig fältlifvets vedermödor och frågade honom om anledningen dertill. ,Det kommer deraf, sade han, ,att jag har rest i Tyskland flera år på mitt yrke och då blef jag så förargad på allt hvad tyskt heter, att jag har den innerligaste lust att ge tyskarne stryk.4 Då man invände att han ju derigenom sjelf utsatte sig för att blifva skjuten, svarade han: ,Ja, jag vet det; men jag hoppas att dessförinnan ha skjutit minst två tyskar. Den för konung Fredriks likkista förfärdigade guldkransen kostade 2,827 rigsd., så att ett öfverskott uppkommit å de insamlade medlen af 8,500 rigsd., hvilken summa, efter afdrag af 700 rigsd. till reparation till Fredrik V:s grafkapell i Roeskilde, der Fredrik VII ligger begrafven, skall utlånas på ränta och blifva en grundfond för ett nationalmonument öfver konung Fredrik VIL Till de vid Mysunde sårades och fallnes hustrur och barn har en enskild borgare i Köpenhamn skänkt 1,000 rigsd. (P.-T.) —— — — —— j—— —