Gotlands läns nya tidning – 14 januari 1864, sida 3

tionen, beklagligen hos denna ökat anspråken och det hos swensken medfödda lättfumet samt bidragit att skapa förut okända behof och att utweckla ett njutningsbegär, fom alltför lätt kunnat tillfredftäls las från den utländsta martnaden. Salunda har importen mus rit, och de utländska kapitalerna, knappt utsläppta i allmänna rös relsen, hafwa skyndsamt atersamlats för att till utlandet afgå fås fom liqwid för instrifna waror. Deraf äter den tryckande pennins gebrist, fom, då upplaningarna tillfälligtwis afstannat, underftuns dom och särdeles denna höst latit sig kännbart förnimmas. Man föregifwer att det är uti konsumentens interesse, som tullsatserne böra sättas lagt, få att behofwen kunna fyllas för godt pris. Det är wisserligen ett menniskowänligt syfte att lätta utfoms sten för mängden oc) gymna arbetaren, fom utgör flertalet, om och till erkänd skada för det fatal, fom producerar; men denna menniskowänliga afsigt förfelas snarare än den winnes på den bes trädda wägen. Pa arbetarens utkomst inwerkar i främsia rummet möjligheten att erhalla arbetsförtjenst, dernäst medwerkar dess egen omtanke och flit, och först i tredje rummet bidrager priset a de till lifwets nödtorft och trefnad behöfliga artiklar. Om fabrikanten genom alltför låga tullsatser utsättes för täflan med fabrikanter i andra länder, der större kapitalstyrka i flera fall, större arbetsslicklighet och widsträcktare marknad underlätta produktionen; om jordbrukaren, fom här i landet har att öjmers winna swarigheter, ofända annorstädes, lemnas utan stydd och, i afjeende å möjligheten att afsätta fina produkter, göres beroende utaf stördens bestaffenhet i främmande länder; om han genom den större lättheten för köpmannen, att från utländska handelsplatser förse den inhemska marknaden med spanmal och wiktualier, finner fina egna produkter försmadda och förgäfwes ntbjudna till oskäligt laga och ständigt fallande priser; då har arbetaren föga gagn af lefnadsförnödenheter för godt köp, ty fabrikanten fan ej under får dana förhallanden fortfara att producera, utan nödsakas förr eller senare upphöra med fin rörelje och afsteda fina arbetare, och landtz brukaren, fom ej fan upphöra att odla fin jord, få wida han mill lefwa, instränker fig dock till anwändande af minsta möjliga are betskraft, fortgående på den föga afundswärda banan af förlägens het och fattigdom under ständigt ökad sluldsättning. J bada false len blir det arbetaren fom lider swarast. Det är en erkänd sanning, att uti de länder, fom gå i fpets fen för ciwilisationen och der folket saledes maste anses ega ett socialt wälbefinnande, der äro lifsmedlen relatift dyra, och en lätt affättning på landtbrukets produkter manar till ökad produktion. En lätt och fördelaktig afsättning af dessa produkter är dock endast pa nära hall möjlig. Skola de uppsöka aflägsna marknader, da medtaga transport: och andra omkostnader wanligen få stor del af wärdet att föga blifwer öfrigt för producenten. Att närma producenten och konsumenten till hwarandra har saledes med skäl ansetts för en af statsekonomiens wäsendtliga uppgifter. Och detta närmande astadkommes säkrast, om alla lofliga yrken uppmuntras och skyddas få, att hwarje arbetare och yrkesidkare genom egen god förtjenst sättes i stand att konsumera hwad andra inom fans det tillwerka eller framalstra. Med ett ocd, blomstrande fabriker och industriella yrken inom landet äro mwilforen för ett blomstrande landtbruk, och derför böra ät de förra lemnas skydd och uppmuns tran under deras utweckling, och det senare ide heller lemnas till spillo och utsättas för täflan med landtbruket i andra länder, dem naturen skänkt fördelar, fom wårt land hwarken har eller nägons fin fommer att ega. Med dylika asigter rörande behofwet för wåra inhemska näs ringar af stydd mid utländsk täflan war det tillfredsställande erfas ra, att under nu församlade riksdag ett steg blef taget, fom ans tydde, om ej atergang ifrån, dock ett mindre obetingadt hyllande af de frihandels-läror, fom dittills gjort fig få öfwerwägande gäl: lande ; och med glädje helsade wi Nikets Ständers beslut, uttryckt i underdanig strifwelse till E. K. M. af den 4 i denna munad, hwaruti Rikets Ständer hos E. K. M. i underdanighet anhalla, det E. K. M. täcktes, efter förutgangen utredning af sakkunnige män, till Rikets näst församlade Ständer aflemna förslag till ny tulltaxa, deruti införseltullarne för de fabrikater, fom utgöra före mal för inhemsk industri, blefwe få afpassade, att de å ena sidan ide kunde lemna den swenske producenten tillfälle att slörda ostälig winst på öfrige medborgares bekostnad, men å den andra gjorde det för honom möjligt att fördelaktigt besta i konkurrensen med andra länders induftriidkare. Djupt wördande E. K. M:ts höga omwårdnad och hägn om de swensta näringarna samt oaflätliga nitälskan för det fom kan befordra wårt samhälles framatskridande i wälstand och kraft, anse wi oss icke böra dölja, utan twärtom inför thronen öppet uttala, att wi med bekymmer och oro tagit del of E. K. M:ts med ans ledning af Rikets Ständers ofwanomförmälda strifwelse, den 6 i denna manad fattade beslut, att wäl tillsätta en fomitt för utarbetande af ny tulltaxa, men att tillika, under ogillande af de grund fatfer, dem Rikets Ständer ansett böra tillämpas, anbefalla denna komitå att, i öfwerensstämmelse med hwad Rikets nu församlade Ständers Bemillningssutskott i afgifwet betänkande i ämnet föres slagit, under fortsatt tillämpning af handelsfrihetens grundsatser iakttaga, att införseltullarna för de fabriks och handtwerkswaror hwilka utgöra föremål för tillwerkning inom landet, må i de fall qDphn; nn AA— — . 838 SLrit via