Gotlands läns nya tidning – 3 september 1863, sida 3

fin fars rörelse. Hon hade mu i fyra är warit hans bofförare, aflönat allt hans folk, och införlifwat sig med affärerna. J början upptogo kreditorerna förflaget fom den största ga lenskap; men da Grosshandlar S—, som hade den största fordran, — öfwerraskad af Annas fullständiga kännedom om affårerna, och den säkerhet, hwarmed hon uppgjorde kalkylerna och beräknade den winst, hon genom atslilliga förbättringar kunde erhalla, — fam tyckte, sa gjorde de andra sa med. Wid 21 ar stod Anna saledes i spetsen för ett djerft företag, utan nagot kapital, utan hjelp eller understöd, med en förfallen och skuldjatt fabrik, hwilken hon skulle sätta i godt stick, och på samma gång göra fri frun skulder. Den äldste systern blef Guvernant, den andra i ordningen fom till en slägting i egenskap af sällskapsdam. Märta, fom hade fin rikliga utfomft sasom bildhuggare, tog modern till fig. Under det Märta och Anna salunda hwar på fitt hall arbes tade med ifwer och friskt mod, försjönk den äldsta systern, Marie, uti ett werkligt swarmod, da hon oupphörligt för fig sjelf upprepade: — Hela mitt lif skall jag förnöta sasom Guvernant, och fedan på alderdomen sta fattig och hjelplös. Den beroende ställningen blef pinsam, den otacksamma sysselsittningen att plugga kunstaper i andras barn, en werklig börda för henne. Måödan och ansträngningen lofwade henne ide nagot eget hem för framtiden, utan endast den bedröfliga utsigten, att byta om beroende fran den ene till den andre. Refultatet af dessa betraktelser blef, att Marie till hwad pris som helst wille blifwa gift. Det lyckades henne äfwen att få en friare, nemligen In spektorn hos den familj, der hon war Guvernant. Jnspektoren, rå, ful och ide mera ung, hade ärft en liten egendom, och skulle nu lemna fin Infpektorsplats för att tillträda arfwet. Några månader derefter war Marie fru Adde. Jda, den andra af systrarna, fit ännu mera känna tyngden af att bero, emedan hon war hos slägtingar. Wacker och behags sjuk, för stolt att konditionera hos andra, samt med sinnet öppet för smickrets och förförelsens gift, lemnade hon fnart fina flägtins gars hus, för att i ett dåraktigt slöseri och en maklig wällefnad, glömma att hon trampade heder och aktning för sig sjelf under fötterna. Märta deremot, idog och flitig som en myra, hade genom sin arbetsamhet, flärdlöshet och sitt älskliga wäsende, gjort sig aktad och omtyckt af alla, isynnerhet af en ung Jurist, som äfwen hade wunnit hennes hjerta. Begge utan all annan förmögenhet än den ömsesidiga kärlek de hyste för hwarandra, hade under wanliga förhallanden mast för saka sällheten af en förening, till dess åren lagt sin snö på känslans glöd, och föreningen dem emellan blifwit en hederssak i stället för hjertats warmaste önskan. Nu ater hade de hwar pa sitt häll tills räckligt stora inkomster för att föda sig, och behöfde icke wänta, att lyckan skulle gynna dem, utan förenade fina öden. Det gemens samma arbetet wälsignade förbundet. Tio år förgingo. Carronska fabriken hade uppblomstrat under Annas werksamma hand. Hon igde den helt och hallet skuldfri. Märtha har upphört med bildhuggeriet sasom egentligt yrke, ty hennes man har fatt en domsaga med tillräckliga inkomster, och en stor familj tager nu hela hennes werksamhet i ansprak. Då hon har en ledig stund, sysselsätter hon sig likwäl ännu dermed, sägande: Ingen wet hwad fom fan hända. Den dag fan raus das, då jag behöfwer atertaga mitt yrke, och då är det godt att ide ha glömt det. Maria deremot fit dyrt betala, att hon af egennytta gift fig. Mannen hyste alldeles ingen aktning för hennes finare uppfostran, utan twang henne till alla gröfre sysslor. Han wille att hon skulle gå med, som en wanlig bondqwinna. Den stackars Marie war fullkomligt främmande för husliga göromål, och i grunden fa os dugligt uppfostrad, att hon maste blifwa en dalig husmoder. Efter 10 ars förlopp hade ocksa förmögenheten smält Hort, dels genom misswäxrtar, dels genom mijslyckade spekulationer och oförstandig hushallning af den okunniga husmodern, få att Marie befann sig med en skara barn i fattigdom. Hon war ett föremal för mannens missbandlingar och förakt, emedan han ansåg henne för enda orsaken till sin ruin. Jda hade förlorat fin skönhet, och dref omkring på Stockholms gator, fattig och föraktad, utan att hwarken wilja eller wåga närma fig den allmänt aktade Anna, fom för hwarje dag ökade sitt mål stand och sitt anseende. Anna uppsökte fin olyckliga syster och inackorderade henne hos en familj på landet, beredande henne sålunda tillfälle, att ide blott ungra sitt förflutna lif, utan äfwen att förbättra det aterstaende. Marie och hennes man flyttade såsom alla fattiga till Hufs wudstaden, för att der söka en utväg att förwärswa sitt uppehälle. Hon uppsökte der fin yngsta syster, föremalet för alla hennes speord i Yngre åren. Hwem war det wäl nu, som räckte henne och hela hennes familj en hjelpsam hand? So, fontovsmenniffan, såsom Marie kallat henne. Anna skaffade swågern en plats pa landet, tog systern jemte alla hennes barn till sig och drog försorg för dem. , —W-!T——AAAAA-----------—