Gotlands läns nya tidning – 23 juli 1863, sida 2

— J Upsala har wid ordnandet af brämmvingförfäljningsoch utskänkningsfrågan, Stomakaresmöäftaren Hägg derstädes uti skrifwelse hos stadsfullmäktige anfört bland annat följande, hwilket wisar en helt annan uppfattning af stadssamhällenas pligter mot sig sjelfwa och mot civilisationen än som gjort sig gällande både här och i andra städer, hufwudstaden ej undantagen, hwilka lägga an på bränwinsskatten, och hwilken ffrifwelse wi anse förtjenar allt offentliggörande: Uti den för Upsala stad få högst wigtiga frågan angående ntminutering och utskänkning of spiritnösa drycfer, hwaröfwer stadsfullmäktige nu skola afgifwa yttrande, anhåller jag att få anföra följande: Under de 2:ne nästföregående riksdagarne hafwa Rikets Ständer arbetat på, att så mycket som möjligt motwerka bränwinssupandet och fyllerilasten samt dertill funnit werfsammaste medlet wara att belägga den dystra bräns winshandteringen med förhöjd skatt för att derigenom förswåra åtkomsten, och detta har och Haft den afsedda följd med fig, att landsbygden blifwit qwitt krogar och supgillen, så att den uppwexande befolkningen småningom, om icke helt och hållet, redan afwänjt sig begäret efter bränwin. Det återstår nu städerna att ordna fig i denna goda sak på samma goda och gagneliga sätt. Såsom bränwinshandtering intill närwarande i wårt samhälle utöfwats, så har densamma, efter min uppfattning, endaft haft till syfte att deraf draga den högst möjliga winst, obekymrad om det demoraliserande förderf fom dermed stått i owedersägligt samband, ty en sådan rörelse fom mi nuteringen och utskänkningen af spirituösa drycker, der winstbegäret utgör själen i bedrifwandet, tager ju onetklis gen i anspråk menniskornas swaghet, sämre böjelser och lägre passioner och ockrar således på dess fysiska och andliga förslappning och uselhet. Det elände, fom dryce kenskapslasten alstrar, drabbar samhället, och det är detta, fom slutligen får taga wård om de olyckliga offven för denna last. Wigten ligger för Upsala stad på, att för det fon mande försäljningsåret få ordna denna rörelse, att den må blifwa få litet skadlig som möjligt, och att uppnå detta finnes intet annat medel än att minska tillgången till de giftiga spritdryckerna, och i dess ställe anordna ett bättre sätt för lifsuppehällets erhållande, få att den stora mängden af arbetare och massan af befolkningen och de, fom hitintills warit utskänkningsställenas funder, måtte erhålla mera ordentlig mat än hwad under de sednare åren warit tillgång på. Behöfligheten af en bättre anordning i förewarande sak tror jag knappast af någon skall funna förnekas. Jag för min del, såsom waldt ombud till medlem i denna för ftadens angelägen heter omwårdande församling, för att, som jag sjelf tror, med den kännedom jag fan ega angående fabrifåz och handtwerksnäringarna inom staden bewaka dess sanna och rättmätiga intressen, yrkar på det högsta en kraftig åts gärd för åwägabringandet af ett bättre sätt. Jag gör det i medwetenheten af att hwarken embetsmannen och löntagaren, icke handlanden ej heller husegaren, hwilka alla sköta fina respektive lefnadsyrken med ett fåtal pers soner, funna antagas ega någon på grund af egen ers farenhet stödd kännedom derom, utan det är juft indus striidkaren, såsom arbetschef för större företag, och handtz werksmästarne, hwilka hafwa med mängden af befolkningen att göra för att kunna framalstra nagot på industriens område, det är desse, som länge erfarit olämpligheten af det närwarande och som önska och motse en annan omorganisering i denna sak, till fromma både för sig och dem fom de för fina yrkens utöfning hafwa behöfliga. Läkaren och menniskowännen hafwa länge warit deras bundsförwandter, och jag hoppas att tiden nu är inne att komma dem till hjelp fom det behöfiva. — 606 —