Gotlands läns nya tidning – 23 juli 1863, sida 2

Såå! kommer du nu fram igen med dina höns? Jag vet, du hade en gång tagit hem ett par höns, och du var nog simpel att vilja dra af betalningen för dem på mina veckopenningar. Ja, de erbarmliga eländiga karlarne! Utomhus göra de af med pengar högtals; sällskap med folk, som ändå bara skratta ut dem; men, när det hemma felas något, då får den stackars frun se sig om, hvarifrån hon skall ta det. Jag undrar bara att du inte skäms att återigen nämna de der hönsen! Hvad nu då? Vill du stiga upp? Men gör dig då inte löjlig, Blomberg! Jag får inte säga ett ord som andra hederliga fruar, utan att du straxt hotar med att gå upp. Du måste inte ha någon skam i dig? Potatis! såå! Du tänker väl att jag är gjord af bara potatis. Och dessutom, är det nu årstid för potatis? Ja, om jag ändå finge så mycket hushållspengar som alla andra fruar, då kunde jag väl skaffa sådana saker. Men nu är det omöjligt, och det är grymt — ja, Blomberg, grymt är det af dig att begära något dylikt. Äpplen äro inte så dyra? Ahjo, jag vet hvad äpplen kosta, Blomberg, utan att du behöfver säga mig det. Men förmodligen behöfver man till kompott litet mer än äpplen. Sockret får man väl för inte, kan jag tänka? Men så är det. Den ena utgiften har den andra i släptåg, och på det viset är det, som folk rusar rakt in i förderfvet.