Gotlands läns nya tidning – 23 juli 1863, sida 2

hammel. för det inte är potatis till! Du ger dem rätt god undervisning i konsten att slösa, och vill troligtvis till på köpet uppfostra dem till kostföraktare. IIVad kostar potatis, menar du? Eller tror du, att den kommer flygande in genon fönstret? Du äter inte gerna kall hammel? Dess större skam är det för dig, Blomberg! Du har mage som en grefve, det måste jag säga. Nej, se, backa hammeln, det gör jag nu en gång för alla inte. Du kan gerna säga så; men jag vet, hvad som går förloradt på ett sådant stycke kött, när man hackar det smått, man mister nära på en hel middag. Jaha, det kan visst vara, att annat folk alltid har potatis till sin kalla hammel. Det tviflar jag visst inte på; jag bara vet, att sådant folk vanligtvis gör bankrutt. Men om du någonsin står i tidningarne som cessionant, så skall det åtminstone inte vara mitt tel; nehej! Jag gör min pligt som din hustru, Blomberg, och du skall aldrig kunna säga, att det varit min hushållning, som bragt dig till tiggarstafven. Ja, brumma öfver det kalla köttet, så mycket du behagar. Jag önskar bara, att du inte en gång kommer att längta efter ett sådant stycke kall hammel, som vi hade i dag. Ja, hota mig gerna med att vilja äta på källarn hädanefter; som våra inkomster nu stå, får du aldrig en smula potatis at mig. Du får ingenting annat än kokt kött, så sannt jag ligger här.