Gotlands läns nya tidning – 7 maj 1863, sida 3

uppvaknad erinrade hon sig aftonens rolighet, och bemödade sig att från sin bädd komma till bordet för att medelst det återstående af flaskans innehåll skaffa sig nytt rus och bota hufvudvärken. Men denna gång var Holm icke med om förslaget; han förekom det ock, och efter den dagen blef Holm en lika nykter och bra karl som hans hustru en förståndig och arbetsam qvinna, och i huset fanns sedan frid och dagligt bröd. Men hvad hustru Holms fylleri vidkom, så var det bara förställning: hennes bränvin var färgadt vatten, och jag trotsar, att ingen skådespelare har spelat sin rol bättre, åtminstone med bättre resultat af sin konst, än hustru Holm. (Helsingen). Först snickarelärling, sedan v. konung. J bref till red. af Handelstidningen skrifwes frän Paris blond annat följ.: För 70 år sedan eller få omkring såg man hwarje dag en liten snickarelärling springa nedåt Faubourg-Saiut-ÅAntoine .. . Det är alldeles ice owanligt att fe en snickarelärling i Faubourgs Saint-Åntoine; ty det är just der fom det parififfa nice keriet slagit upp sitt högqwarter; men den der lille fnics karelärlingen, fom jag talar om, såg werkligen något owanlig ut, få har åtminstone en gammal madam, fom för sjuttio år sedan war en mycket ung flicka och fom just då bodde i Faubourg-Saint-Antoine, försäkrat mig. För sjuttio år sedan hade man mycket att tänka på i Paris; man war midt uppe i revolutionen, och det skulle tyckas som en liten snickarelärling icke skulle kunna wara få intressant, att han förmådde draga folkets blickar och tankar på fig. Det war dock just det fom den der gossen i snickarelära gjorde, synnerligen hos fruntimmerna i qwarteret. Han hade ett fint och distingueradt utseende, den der gossen, och det syntes på honom att han war bättre mans barn?. — MNog är det fynd ändå om den stackars Eugene, fom skall springa med limpannan hela dagen, fade de gamla madamerna, fom woro mös drar, och de unga flickorna, fom hoppades bli det. Stadars gosse, fom ide får wara hos fin mor, då man tagit ifrån honom hans far. — AH prat, fivas rade männen, snickaremästarne i Faubourg Saint-Antoine, vdet skadar ide att gossen får lära ett yrke. Unge Capet skall nu bli skomakare, och då fan wäl unge Beauharnais känna sig lycklig, att få bli snickare, ty fe snickare är wäl ända något för mer än ffomakare. Det war i jemlikhetens guldålder, fom snickarne i Faubourg Saints Antoine talade få. Den unge srickarelärlingen Hette Eugene de Beauharnais, förd i Paris den 3 Septems ber 1761. Hand far war vicomte Alexandre de Beaus harnais, fom warit president och dött på schawotten. Eugenes mor war den sköna Josefine Tascher de Ia Pagerie, den tjusande kreolskan, fom sedan blef Franks rikes kejsarinna. Fadren mar död, modren i fängelse, sonen skulle bli snickare, så wille Republiken, och jag kan icke se hwad det war för ondt i det sednare. Han fit en dag fe general Hoche på gatan, sprang efter hos nom och uttryckte för honom fin önskan att också bli general, och det ju förr desto heldre. Eugene Beauhars nais blef werkligen general, blef till och med vicekonung i Italien och blef far till Swerges enkedrottning. — — — Det är till hans ära och minne fom Boulevard du Prince Eugene, en gatulängd af mer än en frocnuff fjers dinaswäg, nyligen i Paris blifvit under storartade hägs