Gotlands läns nya tidning – 7 maj 1863, sida 3

mot den tindrande stjernhimmeln, liknade en siare, som stod i begrepp att förkunna den sista nattens yttersta timma. Den obekante böjde sig ned och upptog sitt ur; derefter yttrade han: Din ståndaktighet och din sällsynta tillförsigt behaga mig; män af ditt stånd, hvilka äro vana att handtera dödskallar liksom klot på en kägelbana, pläga alltför mycket hålla sig till dylika abstrakta ider. Du är ett original. Vi måste blifva närmare bekanta. Du skall, på samma sätt som David gjorde för Saul, för mig tolka din starka tro, då jag nedtryckes af svårmod öfver menniskornas otacksamhet och andra deras dårskaper. Säg mig, du de dödes kammarherre, har du familj? En sjuk hustru, herre, och åtta oförsörjda barn. Och bröd 2 Lika många bitar, som jag hinner gräfva grafvar i veckan. Alltså fattig, utfattig, och likväl ändå förtröstande på Honom, som blott låter regna vatten och ej manna för dig! Det är nödvändigt att vi närmare lära känna hvarandra. Vid dessa ord drog den obekante åter sitt ur utur fickan, betraktade det och sade derefter: Jag är en vän af den nattliga stillheten, och den rika stjernhimmelens glans under dessa klara Marsnätter har för mig ett särdeles behag. I morgon väntar jag dig i min trädgård och bjuder dig på en butelj godt vin ....