Hvarjehanda. En uppbördsman, som råkat på balans, hade blifvit afsatt från sin tjenst. Han stod en dag bekymrad vid sitt fönster och mediterade öfver sitt öde, då en full bonde kryssar förbi, under ständig fara att stupa öfverända. Lycklig han! utbrast tjenstemannen med en suck. Förundrad frågade en närvarande vän, huru han kunde afundas den beskänktes lycka? — ,Jo,4 svarade den förre, han har ingen balans!