Gotlands läns nya tidning – 5 februari 1863, sida 3

att göra satiriska anmärkningar öfver hans gula knäbyxor och stora becksömsstöflar. Han var i deras tycke ett löjligt biskopsämne, som de vid alla tillfällen sökte att drifva med. Hvar han gick på gatorna hörde han städse en hop små pojkar som skreko: ,se på den blifvande bispen! hurra för den blifvande bispen!4 en titel som han fick behålla under hela sin skoltid. Nisse harmades i sitt sinne och var många gånger färdig att utbryta i våldsamhet mot sina bespottare, men då rann alltid Peder Norbagges råd honom i minnet och han kufvade straxt sin vrede. Han gick hem och läste så mycket flitigare. Boken var visst hans hufvudsakliga sysselsättning, men omständigheterna gjorde att han tillika måste förrätta kroppsligt arbete. De penningar han fått af Norbaggen voro snart använda i böcker och han ville icke vidare anlita vännens godhet. Mynt måste likväl skaffas till ljus och andra småsaker. Han åtog sig derför att hugga ved hos en rik köpman, hvarigenom han förtjenade hvad som behöfdes, hvilket icke var så särdeles mycket, ty modern skickade honom månadtligen tillräckiigt med mat och Peder Norbagge kom hvar fjortonde dag till staden, då han uppmuntrade honom med goda råd och förmaningar. Sålunda arbetade han sig fram och blef student i Lund vid sjutton års ålder, samt magister och prest sex år sednare, utan att hafva erhållit en skilling af sin fader till hjelp för studierna.