Gotlands läns nya tidning – 5 februari 1863, sida 3

bör dock icke söka att erhålla denna plats för den ära och de förmåner som åtfölja den i verldsligt afseende, utan af ren kristlig kärlek till allt det goda som du derigenom kan komma i tillfälle att uträtta till Guds ära och menniskors lycksalighet. Med sådana afsigter är det lofligt att lyfta blicken så högt som möjligt. Endast den kämpande vinner. Ingen vinning gifves dock utan gudsfruktan. Frukta Gud och håll hans bud, så går dig aldrig illa. Det är summan af saken och nu — modigt framåt! Så talade Peder Norbagge. Nisse gömde orden i sin själ och tackade honom af hjertans grund. Några dagar sednare reste de båda vännerna till Kristianstad, der Nisse blef inskrifven i stadens skola. Peder Norbagge skaffade honom husrum och böcker; han lemnade honom också vid afskedet fem daler silfvermynt att användas vid förefallande behof. Allt var således i vederbörlig ordning. Nisse var nu i sitt rätta element. Han läste af alla krafter och gjorde stora framsteg, emedan han var begåfvad med ett godt minne och en ovanligt lätt fattningsgåtva. Lärarne fattade genast tycke för den flitige och vettgirige ynglingen, men kamraterna öfverhöljde honom med speord. Fadren hade nemligen vid ett besök i staden yttrat till en bekant att Nisse skulle bli biskop. Detta yttrande kom genast för kamraterna, som efter den betan alltid benämde honom den blifvande bispen; hvarvid de icke underläto