Gotlands läns nya tidning – 20 november 1862, sida 3

ort för råttor och ugglor. Jag skall draga mig tillbaka från menniskorna och i denna trånga, dystra tornkammare dölja mitt armod och min förtviflan. Men nu får jag ej öfverlemna mig åt denna omanliga klagan, utan måste återvända till mina gäster. De sista orden sade han högt, liksom för att bemanna sig sjelf, satte falken på sin ring i fönstret och vände tillbaka till balsalen, der han visade sig som den gladaste bland de glada. Fort, Susanna, fästa gördelen och hemta hit din mössa, din kappa och dina läderskor, ropade fröken Magdalena flera veckor efter den nyss beskrifna balaftonen. ,Men vänta, du måste först knyta till dessa eländiga förklädesband, mina händer darra, så att jag ej kan det. Flickan lydde och snart stod hennes unga matmor, klädd som bondflicka, framför den eleganta spegeln. Skall man känna igen mig, Susanna? frågade hon skrattande, då hon drog mössan ned öfver ögonen. Nej, fröken, svarade flickan, ,hade jag ej sjelf klädt er, skulle jag ej hafva kännt igen er. Nå välan då: raskt vågadt, hälften vunnet, sade damen och ilade med bevingade steg ur rummet, trappan utföre. Efter en temligen lång, snabbt tillryggalagd väg, uppnådde hon slottet Albrechtsburg, gick in genom en låg, öppen stående bakport och ställde