En Berättelse om Boksamlingar för Arbetsklassen. En Engelsk tidskrift upptager följande bewis på nyt: tan af de i England alltmer sig utbredande lånbibliotheken: En man, fom är mycket bekant för fina ädla af sigter och fitt nit för allt stort och nyttigt inom fame hället, fom till en ort, der han genaft efterfrågade, om man hade något lånbibliothek. Det swarades honom, att der fanns ett sådant, i hwilket inffrifnings-afgiften war 5 pund, och årsafgiften twå tredjedels pund. Som han fann att denna anstalt således ide kunde begagnas af den fattigare delen af folket, frågade han, om der icke fanns något annat. Han erhöll då underrättelse, att der fanns ännu ett, med en entre-afgift af 1 pund och 4 ff. sterling i årsafgift. Detta war wäl mera öfwerensstämmande med hans åsigt om behofwet för den lägre folkflafen; men, fade han, detta är likwäl ännu ide nog för de unga och de fattiga; ni måste försöka bilda ett, på ännu billigare wilkor, för ungdomen och dagarbetaren. Presten på orten, dennes fru och några redliga medlemmar af församlingen, med deras hustrur, förenade fig genaft med honom om företaget; tjugu pund woro snart sammanbringade, samt ett möte utsatt till fattande af beslut angående bibliothekets organisation. En del af de församlade wille, att man för intet skulle hålla den fattigare delen af allmänheten böcker tillhanda; men de flesta ansåge detta mindre klokt; de höllo sig wid hwad erfarenheten äfwen bestyrkt, att ändamålet bättre winnes, om man grundar dylika inrättningar på det naturliga begär efter oberoende, som hos de unga och