Gotlands läns nya tidning – 13 november 1862, sida 3

Amerikanaren och vinhadlen. En amerikansk resande befann sig i Paris och såg en dag, då han spatserade på gatan, en skylt med inskriptionen: ,Här serveras vinbad. Godt, dessa fransmän äro luxuriöst folk! utbrast vår amerikanare, och i känslan af att han hade råd att depensera lika mycket som en fransman gick han in för att probera vinbadet. Han kände sig mycket uppfriskad efter badet och hade endast att betala fem franes. Förundrad frågade han, huru det var möjligt att servera ett sådant bad för så godt pris. Den svarte uppassaren, hvilken hade varit slaf i Virginia, var en humorist och svarade: — 0, massa, vi låta det just nu rinna in i ett annat rum och servera der bad för fyra francs. — Och derefter slån J ut det, förmodar jag? — Nej, massa, vi låta det rinna in i ett tredje rum, och der begära vi endast tre francs för ett bad. — Och derefter kasta J naturligtvis bort det? — sade amerikanaren, förbluffad öfver denna äkta Yankee-spekulation. — Nej, långt derifrån, massa, — svarade negern halft förtörnad och med en bugning — vi äro icke så slösaktiga — vi tappa det på buteljer och sända det till Amerika som champagne.