Gotlands läns nya tidning – 6 november 1862, sida 2

—— ————————2—. — ———— — — — — —— Det måtte väl icke vara så noga med det! svarade Snuten, ,herrarna lyda icke kungen, hvarföre skall en bonde göra de mer?4 Hvad pratar du för slag? röt fanjunkaren, och slog knytnäfven i bordet. Häl! genmälde Snuten lugnt; ,herrarne har ju afsatt kungen, hvad behöfver man då lyda hans förordningar.t På det sättet tvistades länge och väl, och fanjunkaren gick sin väg i vredesmod. Gubbarne sutto qvar och Snuten bestod bränvin så att de gingo in på att fortsätta med trotset. Under samtalet sade en bonde: Det är icke nog, att herrarna afsatt kungen, utan nu tänker di afsätta vår gamla kyrko-handbok. Nästa 1 December skola de nyttja en ny i kyrkan. Klockarn har sagt mig att när barnen skola döpas, så behöfva icke faddrarne mera säga, att det afsäger sig djefvulen!4 Det är ogudaktigt! påstodo alla bönderna. Ja, inföll Snuten, det säger jag, att jag icke tål några nyheter, och den dagen då de läsa den nya handboken då står jag utanför kyrkan! Den Snuten är då alltid dugtig han, vi göra så med! instämde de andra, eggade af bränvinet. I slutet af November satt Snuten i sin kammare vid bordet och smorde sig med färskt fläsk, så att kinderna voro flottiga. Derute i stugan åto drängar och pigor salt, rökt fläsk. Snuten var stark hushållare; de svin, som slagtades 1811, saltades så bitttert som möjligt, torkades celler rök