Gotlands läns nya tidning – 6 november 1862, sida 2

fins i wårt bättre wäsende, det är allt ett arf utaf wåra ädla historiska minnen och allra mest af wår Carl XII. Af denna höga ande drifwet, hwad har icke Swenska folket mättat uträtta för Finnarne, Tyskland, Norge och Europa! Ty Swensken war wan, att lila litet inussla på ett dråpslag för en fiende som på sitt eget hjerteblod, blott dermed kunde minnas något stort till ljud och frihet för menskligheten: fådant har alltid warit wärt ärorika uppträdande historien. Derföre tro wi och säkert, att, när wårt folk blott hunnit tänka fig om och när wåra förmän allwarligt träda i spetsen för resandet af en minnesstod åt Carl XII, få skola nog snart finnas tillvädliga medel dertill, eller åts minstone få mycket, att Kungahus och Ständer sedan funna taga saken om hand. Men, skola wi då refa en minneswård åt den store krigshjelten, få skall det och wara en örestod med besled: af skinande bronz skall den gjutas, till häst och med draget swärd skall Kung Carl synas (emedan han juft fåfom ryttare i spetsen för fina barska Caro liner och med den långa oemotståndeliga huggwärjan wann fina stora segrar) och i hufwudstaden skall den stota kämpaskepnaden frå, antingen på artillerigården, på en rundel framför Musenm eller på den afröjda Hhols men, der k. stallet nu står; sålunda warande ej blott ett äreminne åt den Tolfte af wåra Carlar ensam, utan jemwäl en trogen skådebild eller kroppslig uppenbarelse af hwad Sweriges folk eger störst och skönaft af härdighet, mod, sedlig dygd, sinnesstyrka, tålamod, kungatrohet och sjelfnppoffring. — Men Konung Carl XII är fanners ligen få stor och få upphöjd öfwer det wanliga, att det ej skulle förmåna of om också andra folk härwid wille bidraga till hans ära, nemligen ej blott wåra bröder i Finland, Danmark och Norge, utan äfwen Tyffarne, ja cyssarne, hwilka sednare han onekligen först gjorde till foll, och fom ännu efter mer än 150 år stoltfera öfwer lyckan att de med sin öfwermakt lyckats winna striden wid Pultava: och dermed skulle Europa då dock blott hafwa erkänt en ädel samkänsla för sinneshögheten och den sedliga renheten hos nyare tiders owanligaste man. ) ) Men det är ej första gången fom Swenskarne tänkt på att med ett storartadt minnesmärke hedra Carl XII. År 1818 malt nade wårt folk till denna känsla wid Tegnörs fröna ord om Kung Carl, den unga bhjelte, och rika bidrag gjordes snart dertill: särslildt erinra wi oss, att Swea Artilleri da hade en stor summa samlad för ändamålet. Men hwart dessa och de öfriga medlen togo wägen, det känna wi ej; men, nu woro de goda att hafwa, då allmänna wiljan ändtligen tyckes wara lifligare för denna wårt Lands hederssak. Husbonden Daniel Sundwall, Munsarfwe i Heide, har under torfhackning uti en nyodling, Leran, å Wäntinge hemman, d. 27 Juni hittat en mindre Brats teat af guld med ögla samt en dylik mycket större, gans ifa silfwerblandad, söndrig, och hwaraf ungefär 1:del fat fas. Derjemte funnos 4 röda, 3 gula och 1 hwit ler perla. Menniskoben sågos derwid, men ej någon tydlig stensättning. Fyndet är till K. Maj:t och Kronan till inlösen hembudet. Hr Bolkbindar C. I. Ridelius har till Plant:sGillet skänkt några sällsynta träd, att planteras uti Bas lissaderna. Kongl. Maj:t har den 21 sistl. Det., uppå der om gjord ansökning, bewiljat kaptenen wid Gotlands Nas tionalbewäring O. A. W. Charpentier nådigt afsked från nationalbewäringen, med tillstäånd att såsom kapten i avmeen qwarstå. Samma dag har Kongl. Maj:t tillagt kaptenen i avmeen m. m. A. E. Akrell majors namn, heder och wärdighet.