Gotlands läns nya tidning – 2 oktober 1862, sida 2

— Enligt fran Stockholms skärgärd inlupna un derrättelser hade der på flera ställen ett betydligare fnö fall inträffat i förening med nordlig blåst natten till den 24 sistl. September. Från Wien skrifwes under den 11 Sept. till RWlM. Zeit.: Man säges här ha fatt reda på ett Hemligt fördrag, fom une der franska oufpicier blifwit afslutet mellan Danmark oc) Swerige, och går ut pa hertigdömet Sleswigs besättande af swenska trupper, ja framt tyska förbundet skulle wilja genom executiva atgärder ge nomdrifwa fina ansprak i afseende på Sleswig. Till en Stockholmstidning har nyligen med: delats genom bref från Paris, att Frankrikes tidnings redaktörer sändt en af fina medlemmar hr de Forge till Turin, för att förklara för Ratazzi att, om procefs anställes mot Garibaldi, han och hans regering ide funna pårälna något understöd ifrån den franska prefens sida. — Werldsexpositionen i London kommer att afflu tas den 1 Nowember. —Nya Dagligt Allehanda tillkännagaf den 22 nästl. September följande: Jnbjudning till Allmänheten! Enligt dertill frun flera Hall gjorda uppmaningar till under tecknade, anmodas de fom genom en adres önsta betyga fina fympa tier för Garibaldi och hans sträfwanden för Italiens sjelfständighet och frihet, att sammanträda i morgon Tisdag den 23 Sep: tember kl. 7 e. m. i Nedre Börssalen. Aug. Blanche. L. J. Hjerta. C. E. Ljungberg. Aug. Sohlman. K. A. Lindström. P. R. Tersmeden. Tidningen tillägger derefter: En inbjudning sadan som denna, stäld till swenske medborgare, behöfwer ide ledsagas af nagra bewekande skäl. Wi hafwa egnat war beundran at den segerrike, den af framgangens nimbus omftralade Garibaldi, och det är ide i swenskars ögon fom hjeltens ära skall synas fördunklad derför att han dukat under i kampen för en stor idc. Wi, fom nyligen firat minnet af Pultava, skola ide neka war hyllning at martyren fran Aspromonte. Det är icke framgangen som bestämmer den sanna storhetens matt; det är det ädla upp satet, det glödande nitet, den oförtröttade wiljekraften, det fielfförsakande arbetet. Det är denna riktiga uppfattning fom uttalades redan af den gamle Romarskalden uti orden: Victrix causa Diis placuit, sed victa Catoni. (Gudarne hyllade segrarens sak, men Cato den slagnes.) Och den sak, som Garibaldi representerar, är i alla händelser, om den ocksa för ögonblicket ligger under, dock ingen förlorad fak; den bär fast mera uti fig en säker borgen för fin slutliga framgång, ty den är rättwisans sak. Mötet war besökt af alla samhällsklasser till ett antal af 2000 personer, och woro alla lifwade af samma hänförelse för den stora folkhjelten samt utbröto i ftändiga afbrott af bravorop och Iefwe Garibaldi. Talarne woro Auditören Blanche, Mag. Svhlman och Hr P. R. Tersmeden. Efter talens slut blefwo följande frågor framstälde och beswarade: Ar det de församlades gemensamma önskan att en adress aflåtes till Italien, uppstäld hufwudsakligen på de grunder, fom magister Sohlman föreflagit? Denna fråga beswarades med odelade högljudda jarop. Till hwilken anser församlingen att denna adress bör ställas? Frågan beswarades af ihållande enthusiastiska rop af: Till Garibaldi! till Garibaldi! Lefwe Garibaldit Bill församlingen uppdraga åt en fomite att upp sätta och affända denna adress samt å de församlades wägnar densamma underteckna? (Ja, ja.) Och af hwilka bör denna fomite utgöras? Härtill swarades allmänt: af inbjudarne. Efter mötets flut afsändes genaft telegram till Ham burg, omtalande förloppet deraf och redan om ett par dagar torde underrätteljen härom wara spridd kring hela Europa genom dess förnämsta tidningar. Denne olycklige hade fått lif igen. Alla lemmar i hans kropp skälfvade ännu af köld och dödsångest. Vid det första ord Professorn talade, föll