icke har hjerta att trampa på en mask. Det vore derför synd, om han skulle sara illa på gamla dar. — Det skall han icke heller. J skolen få er rikliga bergning båda två, försäkrade prosten. Han sökte sedan att vidare utleta Blommas önskningar af Karin, men som ingen annan upplysning stod att erhålla, än den redan gifna, så afskedade han Karin och gick ytterligare i samråd med bönderna om saken. Många förslag voro å bane, innan man råkade det rätta, som var följande: Prosten hade i skolan sett att mäster Blomma hade sina blomsterbuketter placerade i gamla buteljer och små lerkrus. Han trodde af denna orsak, att en blomstervas af silfver skulle vara den mest kärkomna gåfva för mäster Blomma. Församlingen hyste samma tro. Beslut blef genast fattadt, att prosten skulle förskaffa en sådan, försedd med en passande inskription. De penningar som blefvo öfver af de hopsparade medlen, skulle sedan öfverlemnas till Karin för nödiga hushållsbehof. Prosten tackade församlingen för dess vackra beslut och yttrade till sist: — Det skall bli en hedersdag för mäster Blomma! Den bestämda dagen, som var första Söndagen efter Midsommar, var ändtligen inne. Naturen stod klädd i sin rikaste högtidsskrud. Himlen var molnfri och solens förgyllande sken