Gotlands läns nya tidning – 26 juni 1862, sida 2

TTCKUUUCLHYTN C(CILC IT JUML. Indpendance belge redogör för ett från Frankrike utgånget förslag till medling mellan Norden och Södern. Enligt detta förslag skulle Tennessee, Kentucky och Arkansas fortfarande tillhöra Unionen, tullgränsen upphäfvas och slafvarne mildare behandlas. Om Norden tillbakavisar detta förslag, skall Frankrike erkänna de södra staternas oberoende. — På en i engelska parlamentet gjord interpellation har lord Palmerston svarat, att England ännu icke ämnar deltaga i bemedlingsförsöket. Den 4 dennes angrepo de konfedererade vid Richmond unions-armån. I början segerrike, blefvo de dock sedermera tillbakakastade på alla punkter. De konfederade förlorade 1,200 döde, unionisterne 3,000 döde och sårade. Hamburg den 15 Juni. Enligt de i den halfofficiella tidningen Patrie meddelade underrättelser från Vera Cruz af den 15 Maj hafva fransmännen blifvit slagna af ett öfverlägset antal mexikanare och dragit sig tillbaka inom stadens murar. Gucrilla-band afbryta förbindelserna mellan Vera Cruz och Puebla. Hamburg den 18 Juni. De turkiska trupperna i Belgards slott hafva gjort uppror och bombardera staden. Brytning har inträffat imellan serber och turkar uti Belgrad; turkarne blefvo i förgår under blodsutgjutelse fördrifna ur staden; de bombardera densamma från fästningen; serbiskt landtfolk inväntas från byarne. Franska kammaren har beviljat femton millioner till mexikanska kriget. Nerbyork den 9. En ny slagtning på Mississippi har egt rum vid Memphis. Separatistflottan är totalt förstörd. Unionisterne hafva besatt Memphis. Vid Charleston äro de deremot tillbakaslagne. General Fremont har råkat i ett bakhåll i vestra Virginien och lidit stor förlust. Unionisterna hafva ånyo förlorat 7,000 man vid Richmond. Hamburg den 19 Juni. Turin. Deputerade kammarens adress gendrifver energiskt de i Rom församlade prelaternes beskyllningar. Italien är sast beslutet att häfda sin rättighet att så Rom till sin hufvudstad. Det språk, som nu föres från Vatikanen, omdjliggör allt vidare dröjsmål. Kejsar Alexander den 2:dres beslut att i Ryssland afskaffa alla minnesfester till firande af segrar, vunna af ryssarne, med undantag blott för Pultavafesten, hvilken fortfarande skall firas, har inom den europeiska pressen framkallat ett lika odeladt gillande af sjelfva beslutet som ogillande af det betecknande undantaget. Sålunda yttrar en fransk tidning, le Monde, härom följande: Utan tvifvel har Ryssland gjort rätt uti att afskaffa fester, som voro för Europa en utmaningshandske, för framtiden ett hot. Men minnet af Pultava-slaget är ensamt i och för sig en utmaningshandske och ett hot. Vi ämna icke här undersöka huruvida icke europeiska föreställningar må hafva haft någon del i Rysslands beslut. Frankrike t. ex. har nog kunnat uttrycka sin förvåning öfver att se minnet af dess nederlag firas, i dess ambassadörs närvaro, af ett vänskapligt hof. Men vare härmed huru som helst, så måste man prisa Ryssland för att