Gotlands läns nya tidning – 26 juni 1862, sida 2

Jag har stått der mången gång nyfiken och undrat, hvad den mystiska hålan kunde innesluta. Berättelse går, att den i fordna dar hade två andra ingångar, båda på omkring en fjerdingsvägs afstånd, men åt olika håll, samt att dess inre består af stora i berget urhålkade salar, som tjenat röfvare till bostad. När jag så stod och tänkte på de händelser, som här passerat, skapade sig inbillningen mången gång fantastiska skepnader, som befolkade de djupa bergshålorna, och jag tyckte mig ofta höra rasslandet af ben efter olyckliga fångar, då ibland någon af mina kamrater vågade sig derin. En dag, då mina kamrater lemnat mig ensam och redan tumlade om, såsom hök och dufvor nedanföre på fältet, öfverraskades jag i mina funderingar af en gammal jägare, en af min fars bekanta; han berättade för mig följande om Höfdingevalet. På den tid, då Konung Erik af Pommern lemnat Gotland der han i många år uppehållit sig och lefvat af sjöröfveri, svärmade hans tygellösa folk, utan anförare och utan hem, kring vägar och stigar, plundrande den svaga resande och skyende den starka. Eriks borgar och slott innehades af andra herrar, som ej ville veta af hans röfvareanhang, och derföre såg detta sig snart tvunget att förena sig under en antörare, hvarföre också en samling var beramad till Thorsborg i Kräklingbo, der den blifvande höfdingen i fred kunde blifva utsedd.