Gotlands läns nya tidning – 17 april 1862, sida 2

skiuta saten för bristande tillgangar; i Roma samt Wänge har man börjat bilda kassor för ändamålet och uti Sjonhem har blott brist på medel hittills hindrat den goda wiljan för grundandet af en focten-botfamling. — Att alla dessa här ofwan yttrade omdömen om folk skolornas tillstånd och dithörande förhållanden, foctenboksamlingar, m. m. blott äro gjorda i allmänhet och ide funna i alla afsfeenden wara fullt fäfra, är naturligt för kortheten af de besöf, under hwilka de blifwit gjorda; men en öfwerblick af saken, om ockjä hastig för det när warande, är wäl i alla fall af någon wigt och bör lifwa all: mänhetens håg och uppmärtfambet för foltskolans stora fak. Ehuru mwi redan ofta yttrat of om follskolans ofantliga wigt och fastän mår Jnspektör för ändamålet wiferligen icke behöfwer hwarken någon förbuds-fedel eller några förhållnings-reglor för fin blifwande werksamhet af of, må det dock tillåtas, att wi här tillägga några ord om follskolewäfendet. Utom det att den resande inspektören i allo tillser skolorna, öfwerwarar bönestunderna, ofta sjelf examinerar ungdomen, uppmuntrar barnen och fär rarne samt kortligen underwisar beggedera, så bör det wäl (då wi alltid af det personliga ingripandet wänta de bästa frukter för hwarje sak) på något wis beredas honom tillfälle att utom skolan och barn-fiwärmen få yttra fina tankar och meddela fina råd, eller att utan brådska och förtroligare få samtala med presterskapet på stället, skolläraren, barnens föräldrar och ytterligare med ffolstyrelsen. Endaft sålunda blir det honom möjligt att uträtta något nyttigt och stort med fin resa, eller att funna winna nödiga upplysningar, utjemna de swårigheter och brister, fom på många fött förefinnas i och för skolan, samt ändtligen att funna framställa fina wälbetänkta för: flag om ffol-tuften8, underwisningssättets och barnauppfostringens förbättrande. Så skulle han då funna genom drifwa den troligen helsosamma förändringen till färre läfedagar i weckan, i stället uppmana till jemnare ffolgång och tydligen wisa skadligheten af de öfwerdrifna utanlexorna och fatecdes-Täsningen uteslutande; och widare skulle han funna ådagalägga Kongl. Skolstadgans rätta mening och fordran att, utom religiondg-underwisningen, äfwen de andra wigtiga läroämnena icke helt och hållet fa förbigås, eller att en werkligare förftands-bildning, t. ex. genom Swenska språket (med de få nödiga öfnins garne i wälläsning) mäfte bibringas ungdomen, äfmens fom åtminstone någon kännedom af naturläran, Fäder neslandets historia och geografi, m. m., — hwarwid owilforligen moderlandskapets karta (tryckt eller blott ritad) bör finnas på wäggen i hwarenda foltskola, för att derigenom då ändtligen få mår allmoges uppfostran fotad på follländsk grund. Förslag kunde kanske och framställas om bruket af en i skolan ständigt liggande dagbok, uti hwilken till lärarnes skydd alltid antecknades hwarje gång ordföranden, styrelsens ledamöter eller barnens föräldrar till ungdomens uppmuntran och sakens befordran besöka skolrummet. Ja, såsom hörande till den allmänna odlingen, kunde han då till och med höra efter huru flitigt den förträffliga skriften Läsning för Folket begagnas, hwad framgång Planterings-förflaget wunnit i socknen, om någon fångförening der finnes, om skolgossarne öfwa någon exercis derstädes, o. s. w. OM mi hafwa alla skäl att hoppas, det Follskole inspektörens resa är och blifwer så, eller ännu ändamålsenligare, inrättad, hwarigenom då utan twifwel det största gagn för saken kan winnas; isynnerhet då dertill, såsom wi förnummit, Prag. Guftaf son tänker under sommarn inbjuda alla Follskolelärare till staden för att med anledning af resan och efter densamma meddela dem ytterligare råd och upplysningar för deras werksamhet. — Men, af allrastörsta wigt för follskolans framgång är dock alltid, först och sist, Folkffolelärareseminariet; ty så som de unge lärarne der få fatta först den oändliga wigten af deras samwetsgranna ställning — —et— —,Ld.;ge