Gotlands läns nya tidning – 28 mars 1862, sida 3

J bada lägga wi oss icke sjelfwe; andra lägga oss deri; ty hjelplösa och swaga wore wi, da wi sutto på wår moders knä. Af henne erhöllo wi, hwad wi behöfde, äfwen hwilan. Hon tog oss från fin arm och sitt före och lade os kärleksfullt och warsamt i waggan då wi hade jonmat in. — Bleka, med stelnade kem mar och bruten kraft, äro wi i döden. Man lägger of i likkistan; och wi sjelfwe funna ej bädda den. Wagga och likkista — wid bada gjutas tårar. Hwem känner ej de glädjetarar, fom glänsa i fadergs och moders-Bgat, da det blickar ner pa det nyligen födda barnets wagga? Hwem känner ej de smärtans tarar, fom glänsa i barnets öga, då det star wid fina föräldrars likkista? — Föräldrarne lägga fina barn i waggan, och wanligtwis lägga barnen föräldrarne i litkistan. Tarar utgjutas äfwen da, liksom förut. Wagga och liktista — wid bada lifwas wi af hoppet. Ja, hope pet födes i wart hjerta, da wi sta wid war älstlings wagga; och wi hoppas då att med barnet fa genomwandra wart lif. Genom detta barn hoppas wi att funna knyta ett fastare band med lifwet, och att i detsamma finna war lyda, war sällhet oh war glädje.